Vi kan konstatera att Nikes projekt ¨Breaking 2¨ till största delen var en PR grej för att lansera en ny sko. En modell som nu slagit rekord i försäljning och är deras dyraste löparsko någonsin. Vapor fly 4%, googla den så får ni se! Men visst var projektet intressant? När får vi se en löpare gå under den magiska gränsen på två timmar egentligen? Jag tror inte det dröjer så länge, absolut inom de närmaste åren!

I helgen avgjordes Berlin marathon. Världsrekordet på 2:02:57 såg länge ut att vara inom räckhåll men vid 34km tappade de två återstående löparna tempo. Det var den maratondebutanten Guye Adola som såg starkast ut men strax bakom låg Eliud Kipchoge och kontrollerade avslutningen helt perfekt. Vid 40km satte Kipchoge in stöten och fick tillslut vinna Berlin maraton på 2:03:34.

Det är just detta momentet jag tror är en av orsakerna till att två timmar kommer att dröja. När det börjar närma sig avgörande blir löparna passiva och väntar in vad motståndarens nästa drag är. Fokuset blir på att vinna loppet, inte springa på en så snabb tid som möjligt. Vilket är helt rimligt. Samma sak gäller Vasaloppet, visst skulle Jörgen Brinks rekordtid från 2012 ganska enkelt slås om några norrmän fokuserade enbart på en snabb tid och inte vinsten.  Det tror jag i alla fall!

Därför var Breaking2-projektet intressant. Under perfekta förutsättningar med världens 3 snabbaste maratonlöpare i sitt livs form. Med farthållare, platt bana, dricka levererad, ingen vind… Ni fattar grejen. Det slutade som ni kanske vet med att Kipchoge höll ut längst och stapplade i mål på 2 timmar och 25 sekunder. Nu har det släppts en dokumentär om projektet, jag har bara hunnit se första 20 minuterna innan jag började skriva men den verkar värd att kika in.

Breaking 2.

Själv siktar jag på breaking Rudolfsson runt Landsjön. Vi får se hur många år det tar!

/aö