Springer man inte sillarännet är man en fegis!

31:56 stannade klockan på i Stockholm i torsdags. Nästan exakt som planerat. Jag kände i Vimmerby att jag var i bra slag. Det svarade liksom på ett sånt där sätt att känner sig ostoppbar och kan trycka på nästan hur som helst i backarna.  Det bildades en fin andraklunga ut från norr Mälarstrand så jag kunde rätta in mig i ledet bakom 6st andra vältränade herrar. Efter 15:22 minuter passerade vi halvvägs och  Oscar Claesson anförde mest för att kunna bevakad M22 klassen. När Västerbron väl kom satte han in en stöt och klungan splittrades, jag tappade momentum och blev lite stel i löpsteget. På toppen av bron är det ca 2,5km kvar så jag släppte loss allt jag hade och rullade ikapp 2 killar och gick om. Jag sprang mot sub 32 kände jag men att det skulle bli så tight trodde jag inte.  Om Västerbron var plattare hade jag nog kunnat springa på 31:30 men det får vi ta en annan gång. Kapar jag en minut till nästa år är jag med i förstaklungan. Det låter klyschigt att säga det men det är en svindlande tanke.

Vätterrundan i fredags. Albin Thuresson cyklade in på 6:52, kan det vara så att han är Sveriges största cykeltalang? Ryktet säger att han är en tvättäkta solskenscyklist, så ni kan ju tänka er hur lite han tränat eftersom han bor i Borås. På samma ryktesväg har jag fått höra att det rör sig om endast 120 mil på sadeln. Herregud, vissa bara har det. Sitta med i klungan säger ni men testa själva hur lätt det är att bara sitta med när man snittar 42km/h i 300km.

Jag såg en man dö när jag satt i soffan och skulle heja på cyklister. Det var hemskt. Jag behövdes inte på plats så jag gick därifrån, det kändes inte rätt på nåt sätt att bara sitta där och se på när ambulanspersonalen försökte då liv i personen i fråga i nästan 40 minuter.  Kommer tänka på detta varje gång jag springer förbi långskiftesvägen, det har verkligen satt sig på näthinnan. Den avlidnes anhörige som också cyklade låg på rygg och skrek i panik. Vad ska man göra, ibland säger bara hjärtat stopp och har man otur så är det tyvärr över då.

Vila i frid.

 

2 kommentarer

  1. Sillarännet låter som nått för mig

  2. Starka ord Arvid!
    Vilket liv du lever!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑