Sjukdomarna så här års är verkligen tuffa.
Dom dödar en inte,men ligger precis på gränsen.
Vasaloppet har känts levande.
Känslan i kroppen har varit som två kilometer innan Eldris i en hel vecka nu.
 
Det märks när man börjar bli bättre, motivationen smyger sig på.
 
Det har pratats endel pingis i veckan, nu när kungen slutate med jubelshow.
Man pratade om utvecklingen, att det gått åt att bli mer kraftmätning mindre fines.
Bollen har blivit större, borden snabbare.
Det är svårare att skruva bollen helt enkelt.
Någon mer än jag som tänkte paralellen till stakning?
 
Bodil Malmsten har varit död i en vecka nu.
Trodde vi var ensama i skidvärlden om att referera till den jämtländska poeten tills jag plockade ner Johan & Anna Olssons bok om mental träning, där vimlar det av Bodil.
Boken var inget vidare men Bodil hon var bra, som alltid.
 
Hur lång tid ska det behöva ta tills man är igång?
Mitten, slutet av veckan?
 
Jag ska vara pappa ledig i en månad.
Lite pappa blogg lär det bli.
 
Nu ska jag börja skissa på plan D inför Vasan.
Dom andra tre ligger redan i papperskorgen.