Känsligt, känsligt.
Flinka fingrar spelar piano.
Ackompanjemang.
Mörker, mörker.
Grådask & väta.
 
Jag måste också umgås med musiken såhär års.
Annars står jag inte ut.
Korta stunder kanske solen bryter molnen och vättern syns djupt mörkblå till en fuktigt vit kuliss men kvardröjande solnedgångarna förblir bortresta.
 
Alarmet väcker mitt i natten, man vet knappt ut eller in.
När man hem kommit och slagit sig till ro är det enda man ser genom fönstret elektricitet.
 
Vi är Novemberbarn allihopa.
De som inte stod ut vandrade ut.
Vi är rester ifrån de som kolonialiserade dessa obeboeliga trakter och dess mörker.
Det har krävts brännvin, tjocka kläder och det har skapat en storslagen sorgsenhet och en förtvivlad kärlek till snö.
Vi hoppas så innerligt att den kommer, som om den vore fallande lycka.
 
Jag vet att den kommer, tillslut.
Vad kul vi ska ha, dag för dag, mil för mil.
 
För att stilla begäret kan vi idag se den Norska längdpremiären på svensk tv.
Hur tror vi det går för Finn Hågen Krogh?
Herrarna startar 13.00, perfekt för lunch!
 
Ackompanjemang till denna dag blir Lundell, ifrån det storslagna Club Zebra albumet.
Brygg kaffe, se ut igenom ett fönster, lyssna och känn in.