”Stora pojkar gråter inte, men det gör män”

I lördags gifte sig en av mina bäst bevarade vänner, tillika en av våra mest trogna läsare. Robin Johansson. Vi möttes för ungefär 25 år sedan på Lindvägen 12 där han är uppvuxen. Hans mor matade mig med äpplen och jag föråt mig nog under den tiden på denna heliga frukt i Holavedskretsar. Tillsammans med Abrahamsson som bodde granne med ÖIS-gården och de två äldsta av bröderna Johansson bildade vi en helig allians. Ingen av dom heter Johansson längre och jag försöker fortfarande lära mig deras nya efternamn. Sedan dess har jag och Robin följts åt genom Ölmstadskolan, Ribbaskolan och Sandagymnasiet. Genom Ölmstad IS hårda skola och X antal preskriberade resor till utländska fotbollsarenor. Ska man använda ett ord för att beskriva denne man så är det lojalitet. 
 
 
Bröllopet var sanslöst vackert och mina ögon vattnades. Robin och Annika gick in i Dunkehalla kapell hand i hand som två Johanssons. På andra sidan kom dom ut som herr och fru Werner. Gästerna bjöds sedan på en riktig fest och undertecknad var med och stängde dansgolvet vid fyrahugget. En dag som aldrig kommer falla i glömska. Tack Robin och Annika. 
 
Citatet i rubriken är hämtat från brudgummen själv. Och han har aldrig ljugit…
 
 
 
 

4 kommentarer

  1. Vad Holaveden levererar!

  2. Fint skrivet! Tack själv Robban!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑