I förrgår tog jag mig an Ulvadalsbacken nerifrån kollonilotternas pitoreska odlingskultur upp till toppen ovanför IKHP. Genom lövskogen och förbi granen där jag en junikväll blev jagad av två grävlingar för några år sedan. Vidare upp över den förädiska träbron och upp i brantaste delen. Jag tryckte på, pulsen sköt i höjden, men jag tryckte på. Vaderna sa inte tvärstopp. Jag fortsatte norrut på John Bauer trail-banan och svängde sedan hemåt nerför tiominutersbacken. En härlig runda i högsta tempot sedan i juni. Hoppet om Lidingö är tänt men än känns sub2 långt bort. Alla som försökt vet att sista milen på sub40 inte springer sig själv. Det kan bli en bloggkamp utan dess like i år med en formstark Slugger, ttn turne- och semesterfirande snabbfotat gossebarn och jag som nån slags comebackande gubbvad. Palle har siktet på ÖIS-loppet, ett uttalat och tydligt mål.