Johan Olssons hjärndöda stakträning

Jag vill inte vara självgod och skryta men visst har det varit bra kvalité på bloggen i dagarna tre? Jag ska erkänna att man lätt får lite prestationsångest när väl ett fredagsinlägg ska knåpas ihop. Inte så pass så att man för skrivkramp som tur är, men man vill ju ändå  leverera när man har sin ”dag” på bloggen. Håll till godo, här kommer ett inlägg om allt och ingenting. 

Till och börja med ska vi önska Palle och Oskar lycka till inför kvällens kraftprov i Eksjö. Öppna klokt men hårt. Stäng av skallen och bit ihop, gör en långspurt och sen är ni i mål. 10 kilometer är en svårare distans än vad man tror, men jag tror på pers för båda två. Jag hoppar över i år för att spara benen till dagen efter, mer om det senare. 
Jag följer Johan Olsson på instagram. Han verkar träna mycket, alltså väldigt mycket. Vore kul att läsa hans träningsdagbok men sådant är väl sekretessbelagt antar jag. Många 70kilometerspass enbart stakning på 3:or har jag kunnat läsa mig till. Bara tanken får mig att kallsvettas. I förrgår körde han 100minuter stakning på skierg. Hur hjärndött är inte det? Inget livsnjutarpass direkt om man säger så. Vad är det värsta ni hört någon köra på en skierg? 
Jag älskar idrottsmän som Johan Olsson. Såna som bestämmer sig för en sak och sen gör allt i sin makt för att uppnå det. Nu verkar målet vara att vinna Vasaloppet och han verkar ju inte lämna något åt slumpen. 
Imorgon avgörs Stockholm marathon. Varje år tittar jag med lite skräckblandad förtjusning. Innerst inne vet jag såklart att någon gång kommer jag anmäla mig. Jag lider ju av lätt anmälningstourettes, så en marathonbiljett kommer med största sannolikhet införskaffas någon gång i framtiden. Frågan är bara när? Jag hoppas marathondebuten får dröja länge. Däremot debuterar jag i en annan distans på lördag (därav inget lopp i Eksjö för min del)  Fem poäng till den som gissar vilken distans det handlar om. Nedanför finner ni en ledtråd. 

Ska man springa marathon krävs nog lite hjärndödhet a’la Johan Olsson. Bara mala på som mjölnaren säger. Långpass efter långpass efter långpass. Min idol Kjell-Erik, aka Ståhlmannen, gjorde sin debut på marathon vid 33 års ålder. Alltså kan jag vänta ytterligare 12 år innan det är dags. I sin debut gjorde han 2:16:49 och därefter har han sprungit 101st marathonlopp varav 70st har gått under 2:20. Han sprang sitt sista Stockholm marathon 1998 när han var 52 år gammal och lyckades knipa en 14e plats på 2:26. Marathon är inte för den veke och man säger så. Någon gång måste jag prova. 

4 kommentarer

  1. Simhopp, låga svikten, mollbergare (ansiktet mot bassängkanten o få till en skruv i ryggen innan du når vattenytan)?

  2. Bär ditt efternamn med stolthet och i ödmjukhet för i det namnet skall du ha framgång. Från en med samma efternamn 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑