Det blev inget pers runt sjön…

Landsjön runt 2015 är över. Vilket lopp, vilken stämning, vilket arrangemang. Alla som inte var där missade något, men ni är välkomna redan nästa år. 

Vackra, vackra vistavallen

Jag tar det från början. 
Efter ett par veckor med förkylning var jag som tidigare sagt osäker på formen. Men efter en i mina ögon seriös uppvärmning kändes det bra och jag var tokladdad. Det utlovade regnvädret höll sig undan och solen visade sig från sin bästa sida. Tävlingsledaren Olof Broström släppte iväg oss vid 13:00 på klassiskt vis, dvs en rösthöjning med orden –  klara, färdig, gå. Hade han glöm startpistolen hemma?
Den sedvanliga rusningen som brukar ta knäcken på mig uteblev. Kanske berodde det på att Sernheim inte kom till start? Jag tog kommandot och sprang stadigt i 3:25min/km fram till första backen vid bosgård där det bildats en tätklunga. Första gången jag var längst fram i tätklungan under Landsjön runt så det var en liten speciell känsla faktiskt. 


Väl framme vid första backen visste alla vad som gällde, längst upp fanns ett backpris. Skulle någon rycka? Var någon sugen? Jag bestämde mig för att gå, jag var pigg och chansade. Johannes Eklöf från Hallby hängde på i rygg och vi gick ifrån klungan. Jag kände att jag fick en lucka på Johannes men var osäker på hur mycket. Med 50m kvar till avgörandet kom han ikapp så jag fick trycka en gång till och fick således både maxpuls och blodsmak. (Här vill jag flika in att spurta i den tyngsta backen efter 3km är ingen bra idé om man vill vara pigg genom hela loppet) Jag tackade Johannes för kampen och väntade in klungan. Jag var trött. 


Spurtdags. Jag får tydligen crazy eyes när jag har hög puls. 


Direkt efter backen satte slutsegraren Oscar Claesson fart. Han är så sjukt vass. Ingen orkade hänga på vad jag förstått det som. Jag tappade klungan och tillslut smög sig även Johannes ifrån, sakta men säkert. Halvvägs kom Markus Jönsson ifatt och ifrån, riktigt starkt löpt av honom och i mål berättade han att det var hans 2a löppass i år. (Mytoman, kryddar han, någon som vet?) 
Härifrån har jag inte så mycket mer att berätta. 6-7 kilometer kvar och jag hade 200 meter lucka både bakåt och framåt. Inte alls samma tryck i benen som förra året under de avslutande 3km, så ingen större dramatik vid målgång utöver mitt brysselsteg. Målbilden innan start var pers och en topp-10 placering. I efterhand är jag nöjd även om jag bara lyckades till 50%. Hade jag tagit det piano innan backpriset hade jag troligtvis haft mer tryck i benen avslutande 3km, vilket hade kunnat resulterat i ett pers. Klockan i mål stannade på 44:13 och jag sprang in på en 6e plats med 4st skidåkare framför mig.
Markus Jönsson har gått om. Johannes testar att hänga på en stund men jag tror det gick lite för fort även för honom. KOLLA VAD VACKERT DET ÄR! 

Oskar i fosterställning i år igen. Jag gör ett försök på brysselsteget. Målet är att få se Oskar i fosterställning efter varje löpartävling i år. 


Även jag hamnade på gräsmattan och det tog en bra stund innan jag reste mig ska erkännas. 




Övriga reflektioner. 
– Jag är helt löjligt förtjust i att springa med nummerlapp på bröstet. Det är något visst med att stå på en startlinje och veta att man har x-antal minuter lidelse framför sig. Skönt att man fått upp ögonen för ett relativt sunt beroende. Kunde ju varit värre. 

6 kommentarer

  1. På tre av bilderna "flyger" du fram, ingen fot i marken, ett riktigt bra löpsteg och meed full fokus på nästa Landsjön Runt slår du ditt PB…jag lovar och satsar en HF-vallning på det! Bra löpt!

  2. Härligt att se!!

  3. Jag är inte lite avis på er

  4. årets bild är nog förmodligen tagen. Brysselstegsbilden med oskar i fosterställning. Bra jobbat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑