Hatkärlek; uppförsbackar

Ibland hatar man dem. Typ som när man springer Lidingöloppet och energidepåerna minst sagt är tömda. Benen värker nått fruktansvärt varje steg. Oskar står och hånskrattar i målområdet för att jag tar sån tid på mig. Åtminstone tror jag han gjorde det. 
Men ibland tycker jag de är okej. När man är i hyfsad form och benen bara tassar uppför utan problem. Sällskapet man springer med börjar flåsa tyngre och tyngre och tillslut hör man inget flåsande i nacken längre. Inte för att ens träningssällskap har trillat ihop och svimmat i stigningen likt Justyna Kowalczyk, utan för att man helt enkelt är starkare och springer snabbare uppför. Ett tips för att få känna den känslan är att välja sina träningskompisar noga. Man väljer tillexempel inte Oskar, han är skapt för att springa uppför, lätt, stark och med lungor som en elefant. Välj istället någon tyngre, en med mycket muskler eller fett. Personen i fråga får gärna vara dåligt tränad också, då kommer du springa ifrån lätt som en plätt. 
 
Sen finns det uppförsbackar i livet. Dem gillar man inte. Människan är inte skapt för att tycka om uppförsbackar. Helst av allt vill vi ha nedförsbackar och medvind. Jag har börjat springa lite igen efter ett längre uppehåll över hösten, och det känns som en rejäl uppförsbacke. En kraftig uppförsbacke med jättedåligt flås. Jag känner av löparknä, baksida lår och röven värker på nåt konstigt sätt. Jag ska aldrig mer sluta springa, för det är så jobbigt att börja igen. Siktar på att springa 25km i veckan, men nu när knäna gör ont får jag ta det lite lugnt. Det är ju bara Januari. Jag fick en en såndär klocka i julklapp som alla andra fick. En sån som mäter allt. Hur länge jag sover, hur länge jag sitter still, hur mycket jag rör mig och hur mycket jag inte rör mig. Det är ju alltid kul att få en påhälsning när man tittat på TVn för länge, liksom ¨hej hej tjockis, rör på dig¨. Bäst man lyder, annat vågar man väl inte. 
Idag hade jag den för första gången på jobbet. 23.500 steg tog jag, hälften i trappor med en låda bananer i händerna. Någon läsare som råkar vara i stegräknarbranschen och vet hur många steg/dag som är mycket/lite/normalt? Hör av dig, jag vill veta allt. 
Detta något luddiga inlägget stod stegräknarnybörjaren för. 
 
Från en dag då jag inte var jättelätt, men hade starka ben och ganska bra flås. 

3 kommentarer

  1. Har stegräknare i mobilen, fick ihop 2800 igår – säker hundra av dem med en kopp kaffe i handen…

  2. När vi hade utmaning på jobbet var målet 8000 per dag.

  3. Tack för att du inte skrev ut mitt namn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑