Salomon trail tour 21k.
 
 
Framgångsrik inte alls.

Men hjälp vilken misär.
Salomon trail tour var som alltid ett fantastiskt trevligt arrangemang.
Det som var mindre trevligt var kroppen min.
Att samarbeta var det tydligen inte tal om.
Visst är 21km ibland stock och sten en bra bit att vandra och visst är 750m ifrån tårna upp i himlen bra många höjdmetrar men ska det va på det här sättet vill jag inte vara med.
Plågsamt. 
Bryta kom ju ganska snart upp i panngloben.
Men eftersom jag hade skaffat barnvakt som stod och såg loppet vid en samling gamla anrika traktorer i Amarp så kom dom faderskapliga plikterna in.
Som gestalt över ett nyss startat liv så vill man visa att allt går det tar bara lite längre tid ibland.
Jag hade inte prioriterat loppet det minsta så utebliven prestation kan jag leva med.
Benen fick iallafall 2timmar i sig inför Lidingö.
 
Finn fem fel.

  • Ingen vila innan loppet. Väldigt tajt schema och mycket levande.
  • Dom tre passen som tränades under veckan blev alla rätt hårda och jag var helt enkelt trött muskulärt redan innan start.
  • Möjlig vätskebrist redan innan start.
  • Kanske för dåligt tränad?
  • När jag blir trött så får jag problem med koordinationen. Jag märkte tidigt att jag inte satte fötterna som jag ville utan hade om möjligt sämre steg än vanligt. Istället för trippa förbi kärren sprang jag bryskt rätt över hela skiten. 
 
Ljuslyktan i mörkret var som vanligt Oskar Lund.
Hans vätskelangning och support var guld värd.
Man kan alltid lita på familjen Lund dom bär en fram om dom måste.
 
Nu är det dags att bruka allvar om det ska bli något glatt skålande efter Lidingö.
 
Nu kör vi…