Fortfarande ont i knät. Tänkte passa på att cykelträna lite när man ändå inte kan springa. Ska ju trots allt cykla halvvättern om ett par dagar. Cykling är relativt enkelt men tråkigt. Ju fler träningstimmar du har på sadeln, desto roligare blir det under tävlingsdagen . (Roligare = mindre smärtsamt) Ursprungsplanen under helgen var minst 2h. Helst mycket motvind och uppförsbackar så träningen skulle bli effektiv. 

När man cykeltränar finns det en ganska enkel metod för att samla timmar. Du bestämmer innan passet ungefär hur länge du vill cykla, sedan cyklar du häften av den tiden bort från hemmet. På så sätt tvingas du att ta dig hem igen och du kan inte avbryta ett pass. Jag gjorde ett rookie-misstag i helgen. Bort mot ölmstad kändes allt riktigt fint och kilometrarna rullade på. Snittade typ 35km/h första och andra milen. Sen vände jag hemåt alldeles för tidigt, och där har vi misstaget. Runt Landsjön fortsatte allt att kännas helt okej förutom alla knott man får ner i svalget. I huvudet var ursprungsplanen fortfarande glasklar, 2 timmar gällde och jag skulle ta mig upp för Norra Kleva innan jag vände hemåt. Men vad händer? Psyket spelar mig ett spratt, och jag får ont i knät när jag har som närmast hem… Efter 85 minuter svänger jag av och cyklar hem igen. Känner mig lite som en förlorare men vad gör man.. Nu har jag i alla fall totalt 5 timmar på cykelsadeln innan det är dags för en fin runda nästa helg. 
Helgens lärdom alltså. Cykla så långt hemifrån som möjligt innan du vänder hem igen. På så sätt undviker du ett avbrutet pass.