Rallarloppet 2014 – perspektiv 26 minuter efter eliten.

Då var det tredje rallarloppet på skidor genomfört. Det första åktes även det på varvbana och var mitt första skidlopp någonsin. Sista milen hade jag en känsla i kroppen som jag aldrig tidigare upplevt, jag fattade tyvärr tycke för den speciella känslan och det är väl därför jag har fortsatt att slita mig igenom dessa långlopp. Första året var även den enda gången jag har slagit skidtalangen David Elgh, men i hans försvar så åkte han på osicklade skidor. Andra året var rena njutningen. Att få åka mellan Bottnaryd och Hallbystugan var underbart och man fick en känsla likt vasaloppsterrängen. Det tredje som genomfördes nu i helgen var förmodligen mitt bästa lopp hittills. Även det gick på varvbana och jag kom 26 minuter efter segrande Oskar Lund. 
 
Uppladdningen dagen innan var á la Fredrik Uhrbom style. Hade lite 20 års fest och vi åt tacos, semlor och lösgodis helt utan moral. Satt och snackade skit framför tvn tills klockan slog 02:00, då skickade jag ut mina kamrater och förklarade att jag faktiskt skulle staka 40 kilometer imon. De förstod såklart ingenting, men hoppade på nästa buss och försvann. 

 
 
Dan före dan marknadsförde arrangörerna tävlingen på detta viset. Nu i efterhand kan man ju tycka att det ska klassas som falsk marknadföring med tanke på att spåren minst sagt var sladdriga. Men moder jord samarbetar inte alltid som man vill, istället drog det in regn och flera plusgrader under natten och jag tycker arrangörerna gjorde det bästa av situationen. Även vi skidåkare fick klia oss i huvudet. Vallningen som i vanliga fall är en vetenskap blir inte direkt smidigare när temometern visar plusgrader. Jag hade dock lämnat ifrån mig mina skidor till ProSkima och lät Thorbjörn ta hand om det problemet, så jag var aldrig orolig för det innan start. Jag hade kanonskidor genom hela racet.
 
 
Något charmigt är det ändå med varvlopp. Det är inte så komplicerat liksom. Man kör samma sträcka runt runt och till slut har hjärnan kopplats bort. Man glömmer bort hur många varv det är kvar och istället bara matar man på. Jag själv var lyrisk över mitt kanonfäste under skidorna de 3 första varven så det gick lite för fort, men man ska öppna hårt som Oskar säger. Försökte hänga med lite i hur det gick i tätstriden när man mötte elitåkarna med jämna mellanrum i dubbelspåren. Förstod att Oskar hade dragit ifrån så jag åkte bara och väntade på att bli varvad. Nästan halva loppet åkte jag ihop med en hallbyåkare vid namn Robert som jag lärde känna lite grand när jag spräckte ögonbrynet på ett rullskidpass tidigare i vintras. Han körde ifrån mig då och då, men jag plockade nästan alltid 30-40 meter i uppförsbacken på han. Kände mig rätt seg på det 5e och 6e varvet, kände att den där känslan man brukar få på långa lopp kom smygande. Men faktum är att jag tror jag ökade på 7e varvet och in till mål efter att jag fått lite energi i kroppen. Det har nog inte hänt på något tidigare långlopp att jag håller ihop det relativt bra in till mål. Att jag åkt fler långa pass upp emot 3h på rullskidor än tidigare år spelar nog in till viss del, men jag tror också att man på något sätt börjat vänja sig vid trötthets-känslan. Redan innan start var jag inställd på att jag skulle bli sketslut, så när det väl kom kändes de som jag var mer förberedd. Tidigare år har jag bara dammat rätt in i väggen och sen försökt göra det bästa av situationen därifrån, men nu kände jag mig mer redo när jag väl fick soppatorsk. Den mentala biten inför ett långlopp är rätt viktig tror jag. Det går inte ställa ut pjäxorna och tro att det ska gå av sig själv. Exakt så som jag gjorde på Vasan förra året, och det gick ju som de gick. Men nu har jag mer respekt för distansen tror jag, vilket kan vara nyttigt att ha. Som Oskar skrev igår efter loppet; ¨långlopp är som att slå sig i huvudet med en hammre, det är skönt när man slutar¨  och när man är som tröttast på skiten så kan man tänka lite på att snart är det slut och förmodligen är någon stackare tröttare än jag. 
Här kommer lite rörliga bilder. Mestadels på när Valla-Thorbjörn langar vätska till Oskar o Palle, vilken eldsjäl som även grillade på mig vid varje varvning. 
 
 
trevlig läsning till morgongröten 
 
 
Då lägger vi denna lyckade helg bakom oss. Oskar med 2 segrar, undertecknad och Palmér med båda lyckade säsongspremiärer. Nu blickar vi framåt. Nästa helg drar någon och åker Engelbrektsloppet, en annan ska väl gosa ner sig i en ny lägenhet o käka kebab och den tredje åker på en miniturne med bandet. Helgen efter det kör vi väl ett marathon på skidor i Huskvarna om inget oväntat händer. Ta hand om er vänner och glöm inte bort att en extra semla gör bara gott inför Vasaloppet. 
 
/aö 
 

1 kommentar

  1. Bra kört i Rallarloppet alla tre! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑