Jag är i helt värdelös.

Som vilken annan människa som helst.

Det yttersta problemet är att jag har blivit förkyld, enträget förnekat det hela och kört med dårens envishet rakt in i närmsta bergvägg.

Istället för frälsning i nangijala blir jag gåendes här på jorden snorandes likt värsta tänkbara förnedring.

Jag har träningsuppehåll men vilar inte utan bockar av andra ting på denna evighetslånga livslista.

När febern kryper på stannar jag inte hemma och kryar på mig i sällskap med Von Triers mästerverk utan jag jobbar utav pliktkänsla och framförallt brist bättre vetande.

Nu börjar tiden bli knapp och kroppen är inte mycket att skryta med längre.

När jag lugnt begrundat min ytterst pinsamma situation kommer jag fram till att jag är en idiot.

Definitionen av idioti är att göra samma sak igen och hoppas på ett annat resultat.

Börja bygga ifrån grunden.

Det jag måste göra denna gången är något riktigt grundligt.

Jag måste börja bygga riktigt ifrån början om jag ska stå smal och hungrig som en jakthund i slutet av Maj.

Utan att andas kan du glömma det här med löpning.

För att strypa min iver att springa snabbt direkt och ge kroppen en vecka av lugn träning kommer jag träna alla pass under denna vecka andandes genom näsan.

Detta är mitt vapen att lägga band på mig själv och apostlahästarna.

Det är faktiskt så att näsan är till för att andas med och munnen att äta med.

Näsandning är en riktigt bra grej då man lär sig att andas mer med magen och ifrån diafragman istället för bröstet.

Det gäller att andas så effektivt som möjligt under tävlingarna och inte kippa efter andan efter dom tuffa stigningarna.

Näsandning fuktar och rensar luften och borde vara det naturliga sättet man ska andas på.

Under nästa vecka ska jag öppna munnen igen och andas in genom näsan och ut genom munnen det man på yogaspråk kallas eldandning.

När ni möter mig på Vista Kulle vägen med fullt öppen mun då vet ni att det är intervaller som gäller.