Kategori: Robert (sida 24 av 27)

Mitt musikliv och veckans

2015-11-13 / / Inga kommentarer

Under hundrundorna på kvällarna ackompanjeras Idas parks mystiska ljus av mina hörlurars skorr. Musik av kvalitet ska spelas högt. Jag älskar musik. Dock har jag aldrig sysslat med någon form av musikaliskt utryck. Förutom under den mörka tiden i mitt liv då vi tvingades öva på blockflöjt på Ölmstadskolan. Min inkännande far förstod att det behövdes uppmuntran och äntrade huset i skogshjälm med nerfällda hörselskydd så fort jag tog en ton. Något som kunnat knäcka vilken 10-åring som helst. Och blockflöjt blev det ju aldrig heller. Det var mitt musikliv. Nu lyssnar jag bara på musik. Det räcker gott.

Veckans pass är 4 x 4 min på rullskidor.
Veckans milskörd behöver bättras på med 4 mil på två dagar. 
Veckans insamling går riktigt bra, tack alla.
Och för er som inte vet. Under november samlar vi i Holaveden mil mot cancer. Samtidigt pågår en insamling till Cancerfonden som vem som helst får stödja. Vi vill uppmärksamma detta genom vårt initiativ och samtidigt känna att vi speciellt i denna annars så dystra månad kämpar för en god sak. En mil om dagen är det som gäller.
Och, fan. Nu ligger jag lite efter. 

Pissidrott

2015-09-17 / / 3 kommentarer

Kanske är det jag som inte förstår hur man gör. Kanske är det min kropp som inte är gjord för det. Kanske är det skorna det är fel på. Kanske är det mitt löpsteg. Kanske är det fel på allt. Förmodligen. Men jag är ju en småbarnsförälder med begränsade resurser både ekonomiskt och tidsmässigt. Så för helvete. Kunde jag inte bara få springa lite utan att det gör ont mer än två jävla veckor på ett år? 

Ursäkta frustrationen och gnället. Det finns så sjukt mycket värre saker än det här. Men jag ska springa Lidingöloppet om nio dagar. Och jag trodde för nio dagar sen att mitt livs form var i antågande. Nu blir det vila från löpning tills det är dags. Och när det är väl är dags så ska det icke gnällas. 
RÅDET ATT AVSTÅ KÄNNER JAG REDAN TILL. Jag är inte dum på det sättet. 
Men i skrivande stund så frågar jag mig själv. Vad är det som är så jävla svårt? Vad är det min veka kropp inte klarar av? Jag tog lärdom av våren då jag sprang skadad från Vasaloppet till Göteborgsvarvet. Men sen så står man här igen. Vilat från löpning sen John Bauer Trail och ändå räckte det med 2 km trippande i skogen för att jag skulle behöva halta tillbaka till bilen. Hade alltså till och med tagit bilen till skogen då jag bor i betongen (det är väl det som kallas karma kanske) för att skona kroppen. Inte ens det hjälpte. 
Jag är 27 år. 
Parodi. Och ridå för idag.

Maktlöshet och tacksamhet

2015-09-05 / / 3 kommentarer

Jag skulle springa John Bauer Trail idag var tanken. Allt var ordnat. Min sambo kör helgkneg så barnvakt är ett måste. Barnvagn på berget i 22 km kanske inte är att rekommendera… Men min syster som skulle ha hand om Molly fick förhinder sent och därför bestämde jag mig för att kasta in handduken. Hon är trots allt bara 13 månader och aningens liten för att lämnas ensam hemma första gången. Istället drog jag ett riktigt rejält pass i Odensbergsskogens terräng och drog på riktigt rejält med backintervaller och fullt tryck från start. Dessutom en maffig avslutning på asfalten i runt 3.35-fart. Kommer hem och har ett missat samtal från min kära svåger – även kallad Vasalopps-Eric – som ville hjälpa till. Därmed får han ansvaret över min käraste ägodel idag när jag själv springer de halvjobbiga milen. Kanske inte en optimal uppladdning att damma ur så pass men… 

Men, men, men.
Vad är det att oroa sig över? 
Denna veckan läggs till ännu en av jävlighetens. Hundratals människor flyter i land på öar i Medelhavet. Kroppar som sedan länge förlorat livet. Själar som farit vidare. Hur blev allt så in i helvete åt helvete? 
Jag hoppas verkligen att det finns en bättre plats nånstans. För det här är inte värdigt. 
Jag tittar bort varenda gång jag ser den där bilden. Ni vet vilken. Inte för att jag vill ignorera den. Utan för att jag påminns hur illa allt är ställt. Och hur maktlös jag är. Vad fan ska man göra? Jag har skickat sms. Okej? Och sen? Igår fyllde jag i en intresseanmälan om att volontära för Röda Korset. Mest för att göra NÅGOT, tror jag. Jag vet inte om jag kommer göra något mer. Ändå kanske jag har gjort mer än vad många andra har gjort. Men vad som än görs av en idag så kommer det kännas otillräckligt.
Men vi kan alla hjälpas åt att sprida mer solidaritet och medmänsklighet mellan varandra. 
Idag är jag tacksam för det jag har här i vår skyddade verkstad. Men maktlös inför det som 60 miljoner människor i detta nu har framför och bakom sig. 

Äntligen min färg!

2015-08-21 / / Inga kommentarer

Den nya Blodomloppströjan. Som ni ser så klär den lila färgen mig förträffligt. Den framhäver allt det goda ur mig. Och det vill inte säga mycket. 
Helt plötsligt avlöser loppen varandra. Tävling för andra veckan i rad. Precis så det ska vara. Blev 36.33 för mig. Mitt 5e snabbaste millopp nånsin. Känslan var okej. Hade tyvärr inte det sista som kunde pressat tiden under 36 likt förra året. Ni vet då när jag slog Oskar. Ja han var skadad. Men det står ju inte i resultatlistan. En av mina största meriter.
Nåväl. En 25e plats blev det i alla fall samt att familjen Nilsson bjöd in mig att snika på deras fikakorg efteråt. En riktigt lyckad tisdagskväll med andra ord.
Ständigt omtalade Nilsson kör Alliansloppet imorgon. 
Ironman 70.3 i Jönköping nästa år. Man blir ju lite sugen alltså. Historierna om kaskadkräkande sjösjuka triathleter i Kalmar förra helgen till trots. När det ”bjuds” (amatörer som jag får nog i och för sig betala dyrt) på sådana tävlingar i hemorten så borde det ju vara en självklarhet att i alla fall fundera på saken. Jag är öppen för det om en så säger. Men kanske skulle lära mig att simma först. Och sova om nätterna. För det ska ju vara bra det också. 
Häromnatten hade jag ett helvete med att sova. Jag vred och vände på mig i nån timme innan jag började lyssna på Värvet och intervjun med Magnus Härenstam. En briljant karl som tyvärr inte finns ibland oss längre. Men det jag inte visste var att alla avsnitt rullade på. När det ena var slut tog nästa vid och döm om min förvåning när jag vaknade av att Torsten Flink viskade något i örat på mig. För en stund trodde jag att han fanns där i mitt sovrum (där jag för övrigt sovit själv i veckan då övrig familj vidgat vyerna i Skåne.) Ett iskallt ögonblick. För hur hade man reagerat egentligen. Det finns väl kanske bara ett sätt som är värre att vakna på förutom ljudet av Torsten Flink. Rimligen doften av Torsten Flink.

Tid är pengar jag svär

2015-08-11 / / 4 kommentarer

Molly ser nöjd ut. Då är jag nöjd.
Ända sedan hon blev påtänkt har jag tänkt att vi (jag) ska köpa en sån där löpvagn. När hon sedan kom till världen förstod jag att det verkligen skulle vara nödvändigt då tiden allt som oftast måste utnyttjas till max om det ska bli någon träning att tala om. 
Men det blev aldrig av trots att jag läst tester hit och tester dit. Läst om flera som lovordar träning med vagn. Inte minst för benstyrkan då det ändå frestar på lite att trycka en vagn med ett barn framför sig. Inte minst i backarna.
Men så slog det mig häromdagen att jag kunde ju testa med den ”vanliga” vagnen. Det blev Hallby och dess rullvänliga spår. Efter 2 km sov Molly som en stock. Lycka måste vara att somna till mitt olätta och icke taktfasta löpsteg. 
8 km senare var jag nöjd. Och dessutom lyckades jag med något jag alltid haft svårt med. Att springa runt 5 min/km. Min sargade kropp behöver det men jag har aldrig haft tålamodet. Det är enklare att springa i sub 4-fart. Nu kunde jag inte annat än att se kilometertiden rulla iväg samtidigt som flåset var påtagligt. Äntligen.
Ikväll är det Lidingöloppet On Tour på Hallby. Jag har inget behov av att seeda mig men däremot av att tävla. Det var alltför längesen nu. En jävligt hård mil blir det. I nya skor dessutom. Blir det Holavedsfest? Kommer Sernheim att tackla på bron? Hur många Claesson blir det på startlinjen? Bara några av de frågor som besvaras ikväll. Ryktet gör dessutom gällande att Peter Nilsson ställer ut ikväll. Stålmannen själv verkar knappt berörd av 6 timmars träning i helgen uppdelat på triathlon och rullskidor. Längtar tills jag blir över 40 och kan träna så mycket. 
Äldre inlägg Nyare inlägg

Podcast

Arkiv

Kategorier

Meta

© 2025 Holaveden

Tema av Anders Noren — Upp ↑