Kategori: Robert (sida 21 av 27)

Kollektivet

2016-06-28 / / Inga kommentarer

Ragnar Sigurdson är odödlig. Det vet vi nu. Island har slagit ut fotbollens hemland som nu varken är med i EU eller Europamästerskapen. Ni ser vad man kan uppnå när man är ett kollektiv och hjälps åt. Island är bättre än England på fotboll på grund av hängivenhet, hjärta och konstant fokusering. I en tid då individens styrka ses som en förutsättning för ett fungerande samhälle visar Island varför VI fortfarande är starkare än JAG. Lars Lagerbäck hade varit president på ön om befolkningen fått bestämma. Men kanske handlar allt om självinsikt. Insikten att se sina begränsningar och därmed hitta andra vägar till framgång. Jag tror på kollektivet. Det har jag alltid gjort. 

I fredagens kvava väderlek samlades ett annat kollektiv. Vi kan nästan börja kalla oss det nu. 9 startande i Sillarännet. En fantastiskt fin runda på höjderna över Kaxholmen som Palle märkt ut. Efter rekogniseringsvarvet förstod vi alla att det här handlade om mycket mer än att bara springa. Tre stängsel skulle öppnas och låg man bara kloss i rygg var man som förste man tvungen att hålla upp för sina konkurrenter. Eller tvungen och tvungen. Det bara blev att vi gjorde så. Man måste ju hjälpas åt som sagt. 
4 km var perfekt. Efter målgång var alla deltagare nöjda. Och när sedan Palle bjöd på trerätters i solskenet kände man att livet var rättvist. Sillarännet har nu på tre år gått från två deltagare till nio samt fått en efterföljande bankett. Säg en annan löptävling som kan konkurrera med det? 
Deltagarna. Far o son Nilsson fattas på bilden.
Pallen. När lillebror Öhrn var på Öland tog storebror ansvar och fixade ännu en medalj till familjen. Palle nöjd tvåa och undertecknad fixade första segern sen första Sillarännet.
Fick sedan avsluta banketten med att dricka kaffe ur Palles Farmartjänstmugg. Fullbordat.
Avslutade midsommarhelgen med att se Bossen för sjätte gången. Fick höra 41 shots(American skin). Ännu mer fullbordat. 

Sillarännet 2016

2016-06-22 / / 2 kommentarer

Äntligen dags för Sillarännet igen. 2013 vann jag som enda deltagare 29 km-klassen mellan Piren i Jkpg och Bergvik i Ölmstad. Peter Nilsson vann Halvsillen 14 km. (Även kallad Lipsillen). 2014 utökade vi banan och satsade på höjdmetrar. Linderholm vann, Sjöberg sprang fel och Palle fick tillbringa sin midsommarafton i en hängmatta. 

I år har jag hörsammat ett av få önskemål och beslutat enhälligt att Sillarännet 2016 kommer gå på Vistas 4 km-slinga som enligt utsagor inte varit vad den en gång varit. Vi kör start 10.00. Samling på Vistavallen 9.45. 4 km i ett rasande tempo. Hög mjölksyrafaktor och frekvens är ledorden i år. Samt att vi ska kunna klara av att vara sociala hela kvällen. 
Därefter bjuder Holaveden på en lätt sillunch i Palles trädgård till tonerna av Eldkvarn. Till det smuttar vi på en mustig en från det lokala bryggeriet. Det kommer bli trevligt. 
Nummerlapp tar man med sig själv. Tidtagning sker på egen risk. Välkomna! 
Holaveden
genom Sillarännets vd och grundare
Robert Davidsson 

Naken i Motala

2016-06-18 / / 3 kommentarer

Tänk att jag hade glömt vilket helvete det kan vara att mala 30 mil runt sjön. 2012 gjorde jag det för andra och sista gången. Och djupa spår sitter än i mitt mentala. 

Inför hade jag riktigt dåligt med mil. Endast 12. Jag förlitade mig på min grundkondition. Hade inte tiden, spelade fotboll och tog Vätternrundan med en klackspark. Det handlade enbart om att genomföra. Bara få det gjort. Jag var anmäld. Det skulle bli ”en kul grej.” Wreland, Svensson och jag delade på en Staropramen vid 20-tiden. Det är ju ändå fredag. De talade om lite regn men jag hade ju en Craftjacka. ”Det är bara njuta om det kommer lite regn” tänkte jag. 
Vi gav oss av. Ett härligt gäng med lokala förmågor. Fredrik Fritsell,  Sune, Johan Sjöberg, Wreland och Svensson förstås. Ladestam m fl. I höjd med Vadstena nickade Mellberg in 2-1 till Sverige mot England. Sen dog telefonen. När vi nådde Hästholmen fick vi veta att England vänt och att Sverige åkt ur EM. Det malde på förbi Ölmstad. Fritsell, Sune och jag blev snart en trio. Ladestam hängde på men fick släppa i Fagerhult. Då hade vi åkt längre än jag åkt sammanlagt inför. Men det kändes ändå bra. Det värsta är ju tröttheten. Man vill bara gå och lägga sig. Och kanske är det därför jag aldrig fastnat för cyklingen. Det är ju ett jävla malande länge länge länge det handlar om. Egentligen händer det ingenting. Då och då sitter några lätt förfriskade sällskap utmed 195an och skrålar framför en brasa. Det är då man vill slå sig ner bredvid och delta i skrålet. 
När vi nådde Hjo tog vi ett lasagnestopp. Sune stressade på. ”Vi måste åka.” I militärtältet kunde vi höra hur dropparna började sila ner från himmelriket. Vaselin på. Sen ut och köra. Nu strilade det inte. Det öste. Tog exakt 30 sekunder, sen insåg jag att det här skulle bli en av de värre nätterna nånsin. Minuter senare var jag nerkyld. Händerna domnade, fötterna domnade. Allt bara försvann. Sune ökade tempot. Jag och Fritsell fick släppa. Vi sa inte ett ord. Upp till Karlsborg börjar det närma sig 20 milssträcket. Förfrysningen var total. Min kropp skrek efter värme. En varm säng. Styret skakade och ansiktet började domna. Men benen rörde på sig av nån konstig anledning. Vi stannade för en kopp kaffe i Karlsborg. Fritsell skakade ut 3/4 av koppen ner på backen. Själv kunde jag inte greppa den med en hand. Detta var frivilligt. Det säger allt om hur privilegierade vi är. Man kan uppenbarligen köpa lidande också. Man kan köpa allt.
Jag tänkte inte säga det. Men om Fritsell hade yttrat ett ord om att bryta så hade jag utan tvekan gjort det. Jag försökte tänka på alla i världen som har det sämre. Jag minns specifikt att jag tänkte på alla som är barn och växer upp i krigets Syrien. Men det hjälpte inte. Och vilken befängd tanke sen. Men det går inte att hjälpas i såna här lägen. 
Vid Hammarsundet satt cyklister helt apatiska helt blåa och väntade på bussen som skulle ta dem tillbaka till värmen. Där är det fyra mil kvar. Av 30. Kan man verkligen bryta när det är fyra ynka mil kvar av 30? Tveklöst 2012. Regnet höll i sig och att frysa likt detta unnar jag inte min värsta fiende. Det är svårt att ens tänka tillbaka på det utan att drabbas av panikångest. 
Men vi tog oss i mål. Jag cyklade hela vägen till bilen som stod en kilometer från mål. Slet av mig alla kläderna och stod för en sekund helt naken i centrala Motala innan jag hävde mig in i bilen, svepte om mig en handduk och drog på full värme. Några minuter senare var jag i drömmarnas land. Vet inte vad jag drömde om. Kanske var det hallucinationer. När jag vaknade upp en halvtimme senare kändes allt som ett surrealistiskt före detta liv. Inget liknade detta. 
Det finns ett liv före och ett liv efter Vätternrundan 2012. Tänk på det. Ditt liv kan förändras på 30 mil med en Crescent. 

Kaffe

2016-06-16 / / 1 kommentar

Hörde i fikarummet häromveckan hur en kopp kaffe skulle tillredas. Mala bönor, blöta filter, rätt temp, syresättning osv. 

Nä. Tacka vet jag en rejäl urladdning som man är tvungen att ta itu med hjälp av kniv och gaffel. En kanna som ruskar till i hjärnbalken och skickar de trötta ögonen tillbaka till livets mittpunkt. 
För mig är en kopp kaffe bara en kopp kaffe. Det ska helst vara varmt men där slutar mina krav. Syftet är att uppbåda en effekt. Men det är väl trevligt att man har sina små fäblesser för en enkel sak som kaffe. För mig är det bara kaffe. För nån annan är det hela världen. 
Ikväll spelar ÖIS igen. Forsheda hemma. Gäller att ta på blåstället och göra jobbet och förbereda sig på en morgondag med värk och blessyrer. Det är så det är. Förlorar vi kommer det vara hela världen för mig. Men kanske inte för dig?

Det senaste

2016-06-11 / / 10 kommentarer

Har två riktiga bomber att släppa idag:

1. 
Mest är det för att sätta press på Arvid men också för att det känns som en trevlig utmaning att se fram emot. Den stora frågan är var vi styr upp den obligatoriska Afterrunen.

2. Jag och min käresta ska utöka familjen ytterligare. I slutet av oktober är det tänkt att Mollys syskon ska landa. Och det känns fantastiskt.
Tvåbarnsfar och maratonlöpare avklarat vid 28 års ålder om allt vill sig väl. Det ni! Ha nu en trevlig helg, var ni än är och blir.
Äldre inlägg Nyare inlägg

Podcast

Arkiv

Kategorier

Meta

© 2025 Holaveden

Tema av Anders Noren — Upp ↑