Man ska inte provocera en skada.
Men konfrontera den.

Fyrtiominuter Crosstrainer, 3x8min Skierg halvhårt med två minuters vila.
Träffade på löparlegenden precis innan, i keps och huggarblus, stod och ryckte i handtaget ”Vad är detta, vad är detta ens?”
Han stod inte på utan vid sidan av, hans blick var frågande sa vidskepelse.

Blodomlopp.
Sprang första fem i diket tillsammans med en kollega.
När han vek av mot målet körde jag sista fem själv.
Tänkte 4,30 tempo och la sista fem på 21,03.
Det var nog startfältets gladaste målgång.
Kände inte av smärtan en endaste gång.

En skada som gör ont pö om pö, en skada som inte är en bruten arm som hänger rakt ner vid uppsträckt läge kan vara vidskepelse.
Alla skador utan gipspaket kan sitta i huvudet.
Vad är vidskepelse ens?
Vad är ens för ord, bör det användas, bör det stå där?

Vidskepelse är när schamanerna dansade för regn, det man efteråt kom att kalla regndans.
Dom dansade det regnade.
Dom dansade solen lyste.
De dansade ännu mera, solen lyste fortsatt, dom dansade så dammet yrde och tillslut regnade det.
Dom hade bara inte försökt tillräckligt.
Detta är bara en av dåtidens många tokigheter som vi idag kan hänföra till dåtidens sociokulturella omständigheter.
Varför regnade det ibland och ibland inte?
Så svårt att veta.

Till fysiken behövs en metafysik.
Metafysiken svarar på dom frågor inte siffrorna har svar på.
Metafysiken ändras i takt med fysikens landvinningar.
Världens filosofer står för utveckligen inom metafysiken medans fysikens utveckling leds av vetenskapshenen.
Filosofen skapar koncept för att vi ska kunna förstå världen bättre.
Filosofen dansar kring frågorna medans vetenskapshenen dansar kring testerna.

Även om man är bergfast i sin övertygelse att smärtan man känner är högst reell, inte en vidskepelse så går man till schamanen(läkaren) och undrar Varför? Och vad bör man göra?
Läkaren svarar efter sin bästa förmåga precis som killen som började dansa.
För vet man inte kan man lika väl börja dansa.
För aldrig någonsin i historien har vi fått lära oss att dansa,det var ett felbeslut.
Regnet kom ju när helst det ville och vad gör man under tiden, dansa ses ofta som ett trevligt alternativ.
Vi vet alla vad rörelse kan ge upphov till.
Barn och svartsjuka bland annat.

Vi måste tacka nyfikenheten för allt den gett oss.
Vetenskapen framför allt.
Det var så skönt att läkaren inte började dansa utan slog upp i en bok och pekade på bilderna.
Förklarade ligament skadan som ett resultat av en sorts överansträngning, att ligamentet ser ut som en vajer full av trådar var vid nu några brustit.
Att dom ständigt söker kontakt igen, att du kommer finna varandra, att jag inte ska lägga mig i.
Bara skapa gynsamma förutsättningar.
Träna men låta smärtan vara regulator.

En vandring i skärselden.
En dans på knivens egg.
En svepande rörelse med handen ett stampande till takten.
Blir man aldrig uppbjuden får man själv ta sig lov.
I Guds och den heliga andens namn.

Vilken vecka på Holaveden.
Vilka inlägg, tycker ni inte?
Åter i rutinerna, semesterlättjan är förbi för den här gången.
Vilken höst som väntar.
Oskar i vemdalens fjällmara.
Arvid siktar mot pallen på Lidingö 15.
Robban vill åter visa hemmapubliken fantomben vid Öis loppet.
Ett lopp som enligt rykten kommer förhärligas med en after run.
En utveckling helt enligt god smak.

Själv är man fortsatt fast i skadeeländet.
Det kräver sin nyfikenhet och kräver sin tid.
Man får träna hur mycket man vill, bara det inte gör ont.
När man tränar testar man gärna sina gränser speciellt om man har för avsikt att delta i ett lopp inom en snar framtid.
Man tränar, man har ont.
Man vänjer sig vid smärtan.

Jag håller på att tänka om.
Testa mig fram mot nya vägar.
Får återkomma till det längre fram i höst men ett alternativ är att köra enbart lugna pass hela hösten.
För att undvika att störa skadan så den får läka ifred.
Men jag är inte färdig med utredningen ännu.
Hur man än ser på saken så ser det ljust ut.
Det är ett förhållningssätt.

Jag såg det komma.
Det måste varit för exakt en vecka sedan.
Över sjön, sakta, hotfullt, svips så snart rakt över en.
Ta mig tusan om det inte var i en också.
Mörkret, gjorde blå till grå, sommar till höst, söndagar till vardagar, friskhet till akubationstid.

Att det alltid, så fort man sätter sig ner, lite försent, ska behöva låta som om man fastnat djupt ner i ett svart mörkt hål.
Försöker och försöker, tragglar kämpar söker.
Finner alltid, finner alltid till slut.
Men trögheten är outhärdlig, emellanåt.

Har försökt komma igån igen, igen.
Satt igång den där processen.
Nya infallsvinklar, nya anfallsvinklar.
Min första crosstrainerkvart.
Kommer fylla sin funktion.

Hur som helst måste jag komma till förnyelse, virtalitet, spänst.
Det är outhärdligt.
Trögheten.
Jag känner mig som en ändtarm full av gammal skit.
Jag måste spolas rent.

Jag har investerat i en Crosstrainer.
Har jag blivit galen på riktigt, eller kommer det som man säger att bära frukt?

Det hela fick mig att känna mig som man säger tidstypisk.
Västvärlden sägs ha nåt ett stadie av hyperkapitalism som drivs av konsumtionen från en frustrerad medelklass.
Hur genomtänkt var det att surfa in på blocket,pruta ner en Crosstrainer slå till för att sedan bärga hem den, allt inom någon timme?
Idén vart iallafall dygnsgammal.
Mest troligt är det kliet i halsen som göder den, frustrationen.
Ska jag vara ärlig så har jag större förståelse på allt osannolikt jag lyckats åstakomma på fyllan i jämförelse med all den galenskap som förkylningar gett mig in på.

Crosstrainer vad är det ens?
Jag har aldrig stått på en, inte ens denna, min egen!
Jag ställde bara av den i källaren, hos polaren, sedan åkte jag därifrån.

Är inte en Crosstrainer en typiskt tv-shops produkt?
En damsamlare.
Det sägs vara den vanligaste träningsredskapet i hus som bebos av feta människor.

Jag tron övertygande på det här med att fatta rodret och styra själva händelseförloppet, vara kapten på skutan och allt det där. Anledningen till Crosstrainern är ju naturligtvis denligaments skada som jag besmittats med.
Man blir omtöcknad av att vara i dessa helveteskretsar av leda och värk.
Man blir tillslut en Crosstrainer ägare.
Men alla mörka makter ska bekämpas.
Jag ska över krönet.
Bli hjälten inte boven.