Peter Nilsson stekar ägg, massvis.
Krymplingen stretchar ländrygg.
Arvid Öhrn inser att han glömt köpa turkisk peppar, lånar morsans bil och sveper iväg, växlar tvåan till fyran.
Mest av allt för att lyssna Bon Iver på bilstereon.
Ett USB rätt in.
Stämningsmakaren Justin Vernon.
Trummor och slagverk på sitt elementära sätt.
Hur blåsinstrumenten verkligen kan fördjupa en ljudbild trotts att det ligger så tydligt ovanpå.
Sånt som får en att ta omväg.

Stockholm imorgon, man kan verkligen älska Stockholm.
Älgjakt och jag åker.
Alltid vara på väg.

Bon Iver är en anglisering från franskans ”Bon hiver” som betyder en bra vinter.
Jag tror verkligen på en bra vinter.
Allt börjar mer och mer bli inställsamt mot samarbete.
En skog inbäddad i snö, helt tyst.

Oskar plockar drickaflaskor, packar sin nya träningsväska, fingrar på vaderna, blickar ut över stadens lampor.
Ska det vara så svårt.
120 minuter är så oerhört tydligt.

Det blir en resa, han vet vad som ska göras.
Vi finns där främst för våran egen skull men också för honoms.
Han har aldrig tvekat att hjälpa en människa om han kunnat.
Han är både tävlingsmänniska och medmänniska.
En hyvens människa.

Vad vi kan ge är små doser energi när det som mest behövs.
När det inre skriker, maller frenetiskt, ber om att stanna, när varningsklockorna klämtar stör vi driften om hushållning med ivriga rop och vätskeersättning för att begäret att segra ska få blomma.
1.56,54.
Det är möjligt.

1,56,54 är Bernt Mattsson.
Den svepande vindens fadersgestalt.
De prasslande trädkronornas okrönte konung.
Ett år var han till och med förre legenden vid ett flertal tillfällen.

Löparlegenden erkänner att tiden är svår att slå.
Han själv har varit några sekunder ifrån.
Men han minns gärna Lidingö på åttiotalet.
Världens bästa längdlandslag stod på startlinjen.
Alla trackade Sven Åke Lundbäck, ” Med dina lungor så borde du kunna springa varvet som en skenande häst”.
”Men grabbar, jag har ju lagt av” sa Sven Åke och ställde sig sist i startledet.
Löparlegenden såg han aldrig, ödmjukt kan man säga att han säkert var före hela tiden.
Efter någon kilometer stod spurtkanonen, 3mils världsmästaren Oljan Eriksson och tog av sig nr lappen.
Ni vet han som trillade två gånger på samma stafett och Gunde var sedvanligt otrevlig och sa att engång må hända men två gånger är oförlåtligt, kallade bronsmedaljen för snusbrun, som om han trillat med flit.

Vid milen passerade Wassberg lika smidigt som en räv passerar ett dike.
Likt vinden passerade han sakta men säkert en stor del av startfälten senare.
Lätt, mjukt, knappt hörbart.
Till synes enkelt.
Som om det svåra med Lidingö inte skulle vara självmordsfärden sista milen utan tritessen under första.

Avfärd 05:30 ifrån Nilsson, vi lär kolla in robbans nya hus strax innan.
Plockar upp Daniel ”Dolla” Nilsson strax före ön.
En löpare runt 1.55 men med ryggproblem och småbarn så kanske dom kan hjälpa varandra genom tritessen första milen.
Sista milen är ändå alla var och en för sig.

Lidingöloppet live 2016 här på Holaveden.

Delar av Holaveden kommer finnas på plats under Asby skördefest en bra bit utanför Österbymo nu på lördag.
Det är dags att kora Sommenbygdens starkaste man.
Något helt annorlunda mot vad vi är vana vid.
Det är ett speakerjobb som hägrar.

20m med ett OK om 280kg.
Ett Pressmedley,
Däckvält 8vält på tid. Ett däck på 345kg.
Truckpull.
Atlasstenar 120,130,140,150.

Favorit är en värmlänning boendes i Västersås.
14 gånger Svensk mästare i kastgrenar inom friidrotten.
Han kommer utmanas hårt från Anebys Nicklas Fransson och Sveriges fjärde starkaste man under 90kg 21åriga Filip Lundholm också han hemmahörande från Aneby.
Kim Emilsson har varit hemmad av skador men lär som alltid prestera bra på tävling.

Ibland kan det vara avkopplande och utvecklande att gå på tvärs.
Styrkesport är bra sport, en publiksport.

Jag är så trött.
Precis enligt plan eftersom klockan är 22.57.
Och jag tänker på bålgetingar.
Man ser stora drottningar utanför rutan nu på kvällen när dom är ute och äter.
Köttätare, Smålands landskapsinsekt.
En drottning är 30-40mm stora.
Tappar inte sin Gadd när den sticker utan kan sticka flera gånger.
Anledningen till att jag tänker på dom är inte enbart att jag såg en ikväll, eller en, mer 3-4st.
Utan att fönstret är öppet, sänglampan är tänd, tänk om jag lockar?
Rock n roll.

Levt på den farliga sidan idag.
Första riktiga intervall passet på Stakmaskinen.
20x250m med 20sek vila.
En halvtimme Crosstrainer som rehab innan.
Första passet på länge som man blev liggandes utslagen på dom helt igenom nerdammade mattorna.
Måste testa.
Måste bara det.
Får se hur det känns imorgon morgon.
A hard way to hell.

Det mörknar tidigare nu.
Månen hänger lågt och ser sådär tung ut, inte mycket nytta av den ikväll när jag missbedömde tiden likt varnligt.
Det blir bra med kräftor iår.
Men att en så stor sjö som Vättern kan bli så bläcksvart!
Imorgon går jag ut en halvtimme tidigare, minst.

Nu måste jag sova.
God natt och god morgon på er!

Ny dag på jorden.
Samma svarta kaffe.
Samma glödgande sol bortom skogsridån.
För vilket varv i ordningen?
Finns säkert någon som tror sig kunna räkna på det.
Någon som diar ur det gemensamma juvret, samlar in data, sammanställer, adderar, kliar sig i huvudet, slår sig för bröstet.
Inte mig emot.
Det är en oerhört komplex värld därute.

Jag tror mig aldrig kunna förstå den.
Men jag låter mig gärna underhållas av den.

Den komplexa världen är på det övergripliga planet väldigt enkel, det är först när man börjar leta som det blir komplicerat.
Vi har våra överenskommelser, över sådant som inte finns, men finns ändå, som ett land för att ta ett exempel.
Här går gränsen, där är Norge, här är Sverige, där har ni era överenskommelser här har vi våra.
Du har din ideologie och jag letar efter min.
Bara man bestämmer sig så kan man gå vidare därifrån.

En vän till mig har blivit helsåld på det här med aktier.
25 minuter om dagen läser hans dagens industri, hans heliga stund på dygnet.
När något kostar som i mataffären, något han tycker känns onödigt refererar han till en akties värde.
Men när krognotan blivit dyr slår han det lättvindigt ifrån sig med en hävdelse om en vis akties uppgång under föregående vecka.
Det hela är förstås underhållande men också beundransvärt.
Han beställer årsredovisningen i pappersversion och lärt sig tyda den.
Åker till Stockholm över kvällen för att sitta längst bak vid en årsstämma för ett investmentbolag för att möjligtvis få en skymt av Melker Schörling.
Han är tydligen börsens Zlatan, Sundby om du så vill.

Jag brukar fråga var den där ”marknaden” finns?
Att det luktar religion.
Jag är en idiot och han är besatt.
Det är absolut inte så att ”marknaden” inte finns.
Den finns i allra högsta grad, som en överenskommelse emellan oss den också.
Som en guldkant i tillvaron.

Livet består inte enbart av det fysiskt existerande.
Det vet alla som någon gång haft en mardröm.
En riktig mardröm, en dröm som när man vaknar först efter en stund, kort men ändå en stund, inser att man är vaken att man bara drömt.
Att de fragment av att ens son ligger död,drunknad,flytandes med huvudet nervänt i en pool, den ljusa hyn, det vita shortsen som blivit genomskinliga av vattnet, det stora håret, den oerhörda tyngd en livlös kropp frambringar.
Den chocken, skräcken, paniken, smärtan, traumat finns och känns helt verkligt fast den aldrig existerat fysiskt i verkligheten.

Under tiden man lever märker man att det här med ”finns” inte är något annat än en flexibel definition.
Den tyske filosofen Martin Heidegger förklarar det hela med ett enkelt koncept.
Han kallar det som odiskutabelt fysiskt finns som tex tallriken du äter på för Det ontiska.
Det som fysiskt aldrig existerat men ändå är närvarande benämner han Det ontologiska.
Han menar att en människa inte enbart lever inom varat (kallas sein) utan också minst lika mycket i det närvarande(dasein).

Människan är mycket mer än en fysisk varelse.
Hen är en fysisk varelse med ett metafysiskt tillstånd.
Som holaveden, inte enbart rader om fysiskt flämtande, utan mer som fysik + metafysik = liv.
Holaveden, livet på ett par rader.
Varje dag.

Det här med kultur.
Vad är det?
Kultur är benämningen på det folk gör.
På arbetsplatsen, på fritiden, inom landet m.m.

Men konsten, vad är det?
Är det berikande eller är det förnimmelse?
Kanske dravel, en patetisk livshållning alltför starkt präglad av sorgsenhet.
Ett par ord, en kombination, några penselstreck att häpnas inför eller stå frågande framför.

Det finns dom som hävdar att själva konsten är iscensatt bluff.
Iscensatt av några som vill göra sig märkvärdiga.
Lura oss andra att de, vilka dom nu är, skulle förstå något ”större” bakom bokstäverna och penselstrecken.

Stor konst kan förändra kulturer.
Stor konst måste göras utanför själva kulturen, som en avspegling av den.
Därav är också konstnärer just kuffar, udda personligheter ofta ensamma mitt ibland funderingarna, dansandes kring frågorna med avstamp i ifrågasättandet av den spegel som visar en föränderlig spegelbild.

Söndagar är perfekt tidpunkt att konsumera riktigt bra konst och kultur.
Något som sätter värme till bröstet.
Idag faller söndagstipset på lyrik i talande form.
En novell uppdelad i två avsnitt på cirka en bit över tjugo minuter.
Genom att klicka på länken här nedanför alt kopiera den in i eran webbläsare så kommer ni att komma till första delen av den franske författaren Jean Giono’s novell Mannen som planterade träd.

Ett otroligt verk.
Om långsiktighet, uthållighet, natur, ekologi och människans förmåga som gudalik.
Passar utmärkt att åka bil till, dricka kaffe till men framförallt att vara ensam till.
Trevlig söndag.
Maila gärna eran recension och tips till holavedenblogg@gmail.com

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=6448428