Dala-Järna. Lördag 2 mars kl 20.15. 

Har intagit sängläge även om jag vet att det kommer ta ett par timmar innan klubban slår mig. 

Förberedelserna är vad de är. Men från och med nu går det inte göra så himla mycket mer än att infinna sig i Berga By. Vad ska man säga? Det är en folkvandring. Det är ett spektakel. Nionde gången i rad blir det men det är väldigt svårt att komma ihåg banan och backarna och vad alla passager heter. Klockan 8 ger man sig iväg och sen är det bara du och ditt huvud. Imorgon kommer det snöa hela vägen. Det kommer bli ett krig. Det kommer bli ännu ett Vasalopp att minnas. Jag glömmer så lätt men jag minns känslan av att nå målet i Mora. Är det den som är meningen med livet? 

Vi ses där. På andra sidan målportalen. 

/RD

Palle startnummer 1115.

Robban startnummer 2650.

Säsongens sista och första långpass på Hallby i söndags.

Den heliga veckan. Veckan du inte kan bli bättre men alltid sämre. Veckan då drömmar fortfarande är vid liv och närvarande. Veckan då förväntningarna och ångesten hänger i luften.

Det blir vad det blir. Mina förberedelser är gjorda. De kunde varit mycket bättre, men också sämre. Jag litar på grund, rutin och pannben. På onsdag alternativt torsdag hade ett PB på 5000 meter skierg suttit som en smäck. En känsla av att vara i fas och sen bara överleva första backen. På återseende!

/RD

Före Rallarloppet blev Palle, Marcus Öhrn och jag haffade av en reporter på JP som ville kolla läget inför loppet. Jag fick frågan men Palle sa det bäst. ”Det blir en skärseld.” Och det blev det. Fem plusgrader och brun snö, men jäklar vad bra gjort av arrangörerna ändå trots väderläget. Det blev ett rejält prov där varje meter blev tyngre och tyngre. Faktiskt tyngre än Vasaloppet 2015, känt som det tysta loppet.

Det kunde slutat redan under första varvet när jag var aningens ofokuserad och klev in på en stackars åkares skidor och drog med mig så mycket som fanns pladask ner i backen. Lyckosamt nog exakt på det ställe där toppfarten nåddes på hela banan. Lyckosamt var också att varken hans eller min utrustning tog skada. Jag bad om ursäkt så klart men fick ingen riktig respons. Efter den lilla incidenten var man varm i kläderna och första varvet blev en riktig chock efter att i stort sett inte gjort ett skit under februari på grund av ett segdraget hostande.

Mitt enda riktiga trumfkort i skidåkningen är när det går uppför och alla ni som åkt på Hallby känner ju till stigningen från Pumphuset och upp mot stugan. Där tackade jag IKHP-vännerna David Jönsson och Emil Östlin för sällskapet på mitten av loppet. Stakstarka herrar, därav av min ofinhet att sätta in rejäla ryck i stigningarna. Nackdelen var att jag fick åka själv andra halvan av loppet men det fick gå.

Klister, vatten, is, lera och barr. Det tar emot ibland men man gör ju detta frivilligt. Och när det är så här så undrar jag om jag inte gillar det som mest. När det är svårt redan från början vaknar den inre demonen, och man blir sin egen värsta motståndare. Hur mycket är jag beredd att offra av min kropp? Sådana frågeställningar väcker lusten i mig. Kärnan i konditionsidrotten.

Vid sista krönet var det som att det svartnade för ögonen, ett flimrande framför ögongloben. I periferin såg och hörde jag PeterNilsson och Viggo stå och vråla. (Viggo åkte Kortrallarn och tog en pallplats för övrigt och såg fin ut i åkningen. PeterNilsson fick tyvärr kliva av efter sju varv till följd av ryggproblem, ett klokt beslut men oroväckande inför Vasaloppet. Holaveden ber varje dag nu). Fy satan vad sliten jag var den sista kilometern. Det blev 14:e plats totalt. Palle krigade till sig en 6:e plats men gick och duschade under prisutdelningen så jag fick ta mitt ansvar och hämta pris. Dock oklart var det var. Det låg en kniv där, men det har han ju redan vunnit i år. Han får utveckla helt enkelt.

STORT TACK till min svåger Eric Svensson som ställde upp och langade hela loppet samt bar alla mina grejer efteråt och till råga på allt gick och köpte hamburgare efter loppet. Det är service det! Världsklass i min värld.

Samtliga bilder tagna från Hallby och Rallarloppens facebooksidor. Att bilder från lopp kommer ut så snabbt är ovanligt men grymt tillfredställande. Cred!

/RD

Det visar röda siffror på väderapparna framåt. Det är klisterförets tid. Klister morgon middag kväll. Jag väljer att omfamna det, se på det som en äkta influencer, härligt är det när livet är härligt. Varför finns det inga realistiska influencers? De som erkänner när det är dåligt och inte alltid väljer att se livet från den ljusa sidan. Negativa tankar, är de alltid av ondo?

Oj, ett stickspår.

Hade en riktigt bra helg förra helgen med många träningstimmar sett ur min horisont. Sen kom tisdagen och sen kom förkylningen. Igår trampade jag äntligen ur gyttjan och drog två varv på elljusspåret efter att ha . Sen blev det badbastu. Inte bastubad alltså. Badbastu är för oss som inte har råd att bygga en bastu. Man tappar upp ett bad så varmt att rövhåren kryper tillbaka in i skinnet och sen drar man en handduk över huvudet och försöker andas så länge det går. Av nån anledning så var det i denna ytterst plågsamma stund som jag kom och tänka på ett vägvisande musikaliskt ögonblick i mitt liv. Oklart varför, men jag kom ihåg att det var 2005 och SVT sände Iron Maidens konsert från Ullevi. Jag hade inte möjlighet att se den men spelade givetvis in den på VHS och kollade dagen efter. Basen, gitarrerna, trummorna, Bruce Dickinsons energi och enorma röst fick ännu en dimension i The Phantom of the Opera. Nånstans i mitten avslutas låten för att senare byggas upp. Och det är där jag än idag inte kan låta bli att hänföras. Det börjar vid 6.00 för den som är otålig men jag rekommenderar starkt att kolla på hela.

Jag bröt upp från min kamp under handduken och sökte upp den på tuben, hittade den med till och med försnacket. Otroligt. Återvände sen in under handduken och kände hur förkylningen åts upp av British Heavy metal.

Vi får se hur den här dagen artar sig. Huskvarna Ski Marathon i helgen, tyvärr blir det inget deltagande där av mig. Barnpassningscentralen förespråkade söndag så det får bli Västgötaloppet. Prognosen säger 4 plusgrader. Älskade klister. Eller ska man skita i det och låta den moderna skidåkningen tala igen? Magnus Edgren har ju inte ruggat fästzonen på hela säsongen. Vi får se.

Nu musik. Helst under badbastu men det funkar annars också.

/RD