Alla varv är nu samlade i en kropp.
Det har så stor betydelse.
Man vill till varje pris inte mista det.
Det är ett känslomässigt toppläge.
Det är nu man vill få ut allt man samlat på sig i form av mil under året.
Jag ska bara le, åka stort och stolt som en tupp.
Det är min plan.
Katharsis var Aristoteles beskrivning av upplösningen av ett drama.
Det är precis vad Vasaloppet är.
En överväldigande känsla, en sorts rening, själsligt bad, som ett år av träning har åstadkommit.
Imorgon ljuder startskottet i berga by och vi är iväg.
Jag har iår hållit sjukdomarna stången.
Men det ska sägas att det inte var utan kamp.
När jag hämtade min fyraåriga son förra veckan kom ett glatt snorigt paket upphoppande i famnen.
Men vad gör man, ska man inte ta hand om barn så ska man inte skaffa några.
Sedan när jag skulle hämta en sak hos mina föräldrar fick man höra ”Kom inte in, vi är förkylda”.
I tisdags åkte min kollega hem ifrån jobbet pga feber.
Kvinnan med hunden kände av en förkylningsblåsa på tungan så ytterligare en aktivitet fick strykas ifrån listan.
Så är det bara den här årstiden.
Jag har kört ett annat upplägg iår med mycket mer vila innan och knappt någon träning alls sedan förra fredagen.
Det enda jag kört är 20min i källarhålet inkl 3x1k. Dom kändes bra.
Mitt första Vasaloppsminne är när Staffan Larsson stakade 1994.
Om jag inte minns fel låg vättern isbelagd det året.
Vi spelade hockey på isen på eftermiddagen.
Ett av mina bästa minnen är när jag och farsan käkade pyttipanna med stekt ägg efter att sett Staffan vinna loppet 1999. Det var på den tiden det var bra mat efter loppet. Det var bara mat till de åkande men av en händelse hade snusdosvallaren två nr lappar i jackfickan.
Det bästa Vasalopps minne jag hört berättats är det ifrån 1965.
1965 var Vasaloppslegenden någonstanns mellan sälen och mora och bevittnade när Janne Stefansson slog evighetsmaskinen ifrån Ödeshög i det 42a Vasaloppet.
Boende på Orsa Hotell fick vasaloppslegenden uppleva något som skulle prägla en del av hela hans liv.
Ett skådespel så starkt att det satte sig djupt i själen hos den då tonårsgamla mannen.
Inte kunde han då ana att han själv nu 50år senare har åkt samma sträcka över fyrtiotalet gånger.
Att se skidåkarna fara fram likt en vargflock i skogen kan få en att undra om det är samma slags människa som en själv, byggt på liknande vis av likadana kapillärer och synapser.
Människor som är väldigt duktiga på det dom gör har alltid imponerat stort på mig likt det gjorde den här söndagen i mars för vasaloppslegenden.
Vi kör en öppen tråd för Vasaloppsminnen här idag.
Skriv om ett minne du har i kommentarsfältet.
Tack för att du läser och delar Vasaloppshistorier med oss.
Senaste kommentarer