Långa tights igen. Hösten är här, det känns i luften som ventileras ner i lungorna. Frisk luft, man känner sig nästan som en helt ny människa. Förra veckan landade på 70 kilometer, jag känner mig på gång igen. Det känns rytmiskt, benen rör sig i takt, höger vänster höger.. Jag sliter snett på skorna, höger är mer sliten om man jämför mot vänstern, framförallt om man tittar längst ut mot tårna. Har ni någon teori om varför det blir så?

Sprang 11 kilometer i regnet igår. Mådde som en prins. Det blev mörkt kl 19:35 igår, jag satte i nya batteri i pannlampan för att vara redo. Man ska alltid vara redo.

Nu åker vi. Jag har bestämt mig för att sätta nytt personbästa på milen innan 2017 är slut.

Äntligen september. Äntligen lite frisk luft i lungorna. Äntligen frisk igen efter några veckor med ordentlig förkylning. För att överleva denna hösten behöver vi värme, gemenskap och löpartävlingar. Det kan vara svårt att hitta de där härliga småtävlingarna som går någonstans ute på vischan man inte ens hört talas om även om man är uppvuxen bara ett stenkast därifrån. Jag tänker mig att vi ska försöka samla alla här på något sätt, jag börjar så följer ni efter. Om ni tipsar om vilka tävlingar ni ska springa så finna det större chans att vi ses där.

Idag avgörs dessutom löprallarn i Bottnaryd, blir spännande att se vad gårdagens  poddgäst Erik Holmberg kan göra. Han åkte hem först igår, vet inte om det var nerver eller om han ville påbörja sin uppladdning redan dagen innan men det kändes tokseriöst redan då. Lycka till alla som springer, passa på att anmäla er till någon av löptävlingarna här ovanför så ses vi garanterat någonstans.

Idag startar kriget på tartanen mot grannlandet i öst. Finnkampen. En snabb googling säger att Finnkampen är en tradition som hållt i sedan 1925, med undantag för vissa är då Sverige och Finland inte kommit överens alternativt missväxt eller annan skit som hände förr i tiden.  Jag tycker Finnkampen är rolig att kolla på, varje poäng räknas därför blir man intresserad av att titta på varje gren. Givetvis tycker jag löpgrenarna är roligast att se, Ekvall gör lite mini-comeback på löparbanan då han ska springa 10000m ihop med David Nilsson. Annars ör jag mest laddad för att se klubbkompisen Petter Gustafsson som blev uttagen så sent som i förrgår. Det är första gången sedan mitten på 80-talet någon från IKHP är uttagen. Mäktigt!

Gustafsson fick glatt besked – uttagen till Finnkampen

Petter springer 110 meter häck kl 16:05 idag lördag. Kan vara värt att ta en liten paus i vardagen då för att få se en lokal förmåga göra de ut i landslagssammanhang. I 110m häck ör det små marginaler så vad som helst kan vända.

Är 2021 räknar jag med att bli uttagen. Blir förmodligen 5000m men vem vet, kan lika gärna bli något annat.

Tio dagar kunde jag sitta still innan jag återupptog träningen. Nyckelbenet är inte ihopläkt ännu men det är på god väg. Röntgen visade att det blir fult men jag är redan förlovad så det kosmetiska spelar inte så stor roll. Två timmar promenerade jag, ont i ljumsken och lite stel i fötterna annars känns det helt okej. Sen blev det 40 minuter på en sån där spinningcykel på gymet, det gick ganska bra och jag kunde nästan hålla styret med båda händerna. Cirka en mil innan the big krasch förra fredagen nämnde jag för sällskapet att jag aldrig cyklat längre än 15 mil tidigare, och att det skulle bli nytt distansrekord för min del. Snacka om att jinxa som man säger nu för tiden. Cykeln gick sönder men Mattias Hallberg bytte bort en oanvänd sadeln mot ett kilo ostkaka igår så nu längtar jag efter att hoppa upp på sadeln igen och ge mig på ett nytt försök med distansrekordet. Men mest av allt längtar jag efter att börja springa. Eftersom löpning är så stötigt gör det fortfarande lite ont, dessutom har jag sabbat ljumsken under mina tio dagar som stillasittande. Himla skit. Man ska inte sitta still. Väldigt många roliga tävlingar nu som jag hade sett fram emot. Tanken var att springa 3000meter på GP-tävlingen som gick i Karlstad igår, istället åt jag chips och kollade när Andreas Kramer satte nytt svensk rekord på 800 meter. Svensk löpning är verkligen superhet, blir kul att följa VM som startar om några dagar nu när det finns flera medaljchanser.

Idag besöker jag en sjukgymnast, jag ska fråga när jag kan springa milen under 32 igen. Hoppas hon svarar att det blir väldigt snart.

Hör hej.

De senaste dagarna har gått i ett. Det blir så när man är på semester och bor ett helt kollektiv i en stuga på Öland. Återigen blev klockan väldigt mycket och jag glömde bort att knåpa ihop ett inlägg, men vem vill ha en som sitter med mobilen i händerna när det vankas sällskapsspel. Dessutom har jag bara en fungerande arm för tillfället så det tar lite tid att knåpa ihop en text som återberättar senaste dagarnas händelser på ett effektivt sätt. Bilder säger ju som ni vet mer än tusen ord så jag slänger in några sådana och hoppas att ni fattar läget.

Det har gått fyra dagar sen kraschen. Det börjar krypa i kroppen av att sitta still och bitterheten börjar komma med jämnare intervaller. Jag förstår inte hur Palle klarade 3 månader, men man hittar väl ett sätt som funkar. Cykeln fick stanna hemma på fastlandet. Löparskorna är på men tempot är långsamt, knappt styrfart ibland. Det känns att nyckelbenet fortfarande är av så jag får nog låta beachvolleyn ligga still hela veckan. Vilken himla tajming att bryta ett nyckelben just denna veckan va..

Nytt försök nästa år.