Hur går det för er med miljakten under november egentligen? Tanken var att det skulle bli en morot för många att ge sig ut i höstmörkret för att springa eller rulla, istället verkar det blivit tvärt om för många? Känn er inte ensamma, vi är flera som kämpar med motivationen just nu. Men på med pannlampan, strunta i hur fort eller långsamt det går, bara ut och flåsa. Huvudsaken är att det blir av. Sen ses vi på andra sidan höstmörkret och mäter våra krafter.

Jag förde över 215kr till insamlingen. Det innebär att jag klarat av strax över hälften av mitt mål som var 400 kilometer löpning under november. Just nu ser det ut att bli ett katastrofresultat om man jämför med förra årets insamling, men jag litar på att ni andra också redovisar när ni nått halvvägs till målsättning. Tillsammans ska vi nog kunna få upp den där mätaren en bra bit och på så sätt kan vi känna att det är flera som kämpar mot ett gemensamt mål!

https://www.cancerfonden.se/insamlingar/holaveden-holaveden-samlar-mil-mot-cancer

Jag fattar inte hur han lyckades men Robin Werner hade alla rätt på tröskelfrågan. Under ett fyraminutersdrag i treminuterstempo höll jag stabila 185 i puls. Strax över tröskeln men ändå helt okej såhär på hösten. Det är ganska intressant att mäta tröskeln, för löpning handlar stor del av att hålla sig precis på rätt sida gränsen av tröskeln för att lyckas optimalt på en tävling. Till skillnad mot tex skidåkning eller cykling går det inte återhämta sig lika lätt genom att rulla eller glida i en nedförsbacke, utan det är ett konstant arbete både uppför och nedför. Visst går det att sänka farten, men har du väl dragit på dig mjölksyra är det svårt att bli av med den under en löptävling. Springer man kortare distanser, låt säga från femtusen ner till sprint så bör man självklart klara av att dra på sig mjölksyra om man är bra tränad. Detta eftersom tävlingstiden är kortare. Men under längre tävlingar, från milen och uppåt tror jag det är vördigt viktigt att veta hur hårt man kan ligga på utan att gå över gränsen.

Vi ses på berget i eftermiddag, vi startar när Oskar slutat jobba så låt säga 16:30 vid IKHP. Vill du ha pizza Robin måste du gå minst 6 gånger i backen alternativt springa 15km tillsammans med mig. Ryktas om att världsmästaren börjat röra på sig, vill man ha ryktet helt bekräftat får man åka dit och se på det med egna ögon.

Sverige – Italien 2 – 0. Forsberg gör båda.

Ni vet var ni läste det först. Holaveden tut tut.

På plats i flemingsberg. 3 timmar och 25 minuter till start. Kan inte släppa att jag var först bland herrar senior att hämta ut min nummerlapp. Måste varit första gången i mitt liv jag är ute i god tid. Håller jag på att tappa det? Ska strax ut och kontrollera banan, det lär bli en blöt historia. Men många blöta historier är ju bra historier. Sända på webben för er som är intresserade. Återkommer med resultat.

https://friidrottskanalen.solidtango.com/vip 

Fattar inte varför bilden blev sned. Vrid på huvet så får ni lite morgongymnastik.

Jag fick verkligen inte nog i fredags. Trots att Oskar visade runt mig och Robban i över 90 minuter på småstigar satt jag och letade efter löptävlingar på mobilen medan vi fyllde på efteråt med varsin hamburgare. Göteborg får de bli sa jag innan vi skiljdes åt och önskade varandra trevlig helg. Upp i ottan, köpte kaffe och en påse bilar sen styrde jag svarta faran mot Sävedalen. Micke ekvall och Anders Grahl tog ansvar för övre halvan av pallen, själv sprang jag in på helt ok 33:39 och fick nöja mig med en femteplats. Kändes kontrollerat hela vägen, men det fanns ingen riktigt toppfart som jag hade hoppats på. Ungefär som att växla upp till sexans växel lite för tidigt. Man kan behålla farten men på grund av för lågt varvtal går det liksom inte göra någon fartökning eller tempoväxling. Man får nöja sig med att behålla en och samma fart. Det var inga problem att hålla farten och i mål kände jag mig rätt pigg, så det får man väl verkligen ta med sig som något positivt.

Göteborgsvistelsen höll i sig över natten och 07:00 ringde klockan för uppstigning och det var dags att bjudas på ett mustigt långpass runt Skatås med Anders samt Tibros stolthet Calle Lannemyr. Två timmar i regn men trots det var Skatås magiskt precis som tidigare när jag sprungit där. Det är där man ska träna om man vill bli en riktigt bra löpare. Anders har sprungit över 700 varv på grusåttan och han börjar närma sig milen på under 30 minuter, så det finns fakta bakom det jag säger. Varje helg borde spenderas i Skatås från och med nu.

På lördag springer jag terräng-SM i Stockholm. Det får gå som det gå. Kanske går det bra och då blir hemresan lite roligare. Målsättning är att bli ordentligt trött, då blir man ju inte besviken för det brukar man ju lyckas med åtminstone.

/aö

Vi ses på berget i eftermiddag efter jobbet. Då ska vi kolla om backen verkligen blivit brantare som Palle påstår.  Efter att vi samlat våra höjdmeter så tar vi en burgare och sen får vi se vart fredagskvällen tar oss. Jag har träningsvärk i låren efter 20 minuters styrketräning på löparlegendens gym igår. Tänk att så lite styrka kan göra så ont. Jag tror jag tog alla löparlegends personbästa detta året förutom halvmaran, men det kan vara kul att spara den till nästa år. Berlin 8 april kanske?

Vägen mot sub 70 följer ni givetvis via bloggen alternativt på fredageftermiddagar på berget.

En bild från PB-loppet tidigare i somras. Sugen på att dra på mig nummerlappen nu igen!