Tänk om man kan få till åtminstone ett personbästa den här himla skitsäsongen. Då hade det känts som att man tar ett steg åt rätt håll när allt annat går åt precis det motsatta. När löpningen går bra, då går även jag bra som människa. Simple as that. Jag är för tillfället för dålig för att sätta nåt personbästa, men på en distans jag aldrig tävlat på förr är det ju omöjligt att inte klara av det. 25 varv på råslätts nylagda tartan fick bli lördagsunderhållningen. Debut. Lite nervös men jag tog det med en klackspark precis som allt annat jag tar mig för. Har jag gjort nåt seriöst här i livet? Förmodligen inte. Det blev ett perfekt lopp där jag öppnade lugnt, kände efter hur benen reagerade och sen höll jag ihop det utan att egentligen förta mig helt och hållet. Hade jag bonkat stenhårt en veckan innan Lidingö är det inte säkert jag hade tagit mig till grönsta över huvud taget, så den risken var jag inte villig att ta. 16:19 på första halvan. Kontrollerat. Försökte öka något mot slutet och hade sparat så det räckte precis. 16 blankt på andra halvan. Nu har jag ett DM-silver och ett DM-brons i min samling. Hade varit kul med ett guld innan den så kallade löparkarriären är över. Växjö-Omar gjorde ett fantastiskt lopp, öppnade med 3:20 första kilometern och landade på 30:17 i mål. Bäst i Småland 2018.

Ett PB denna skitsäsong blev det. Även om det var på en debutdistans. Nu känns det faktiskt bra igen, eller helt okej åtminstone. På fredag åker vi upp till Stockholm, hela bloggkollektivet. Palle, 27 kör. Vi andra får vila upp oss. Jag vet att det blir en helg att minnas, det var längesen vi gjorde något tillsammans. Robbans bröllop senast och alla som var med där och stängde dansgolvet vet ju hur minnesvärt det blev. I veckan ska jag hitta en startplats och ragga in mig i första startled. Ses vi där?

/örnen

I efterdyningar av stormen Knud gjorde jag debut. Jättenya skor och jättekorta shorts. Beckham-frilla anno 2003. Nytt PB väntas på lördag, jag lovar. Då blir inte denna säsongen så dålig trots allt.

Idag är det race-day! Förberedelserna har varit optimala sista två veckorna. Jag har köpt nya löparskor, sprungit i samma backe som Musse tränade i veckan innan han vann lidingöloppet och igår smällde jag i mig en hamburgare av världsklass. 12,5 varv på Nässjö IP. Regnkaos, motvind hela varvet runt. Det kommer passa mig perfekt. Torsdagens pass med ÖIS indikerade på att formen är bra, oförskämt bra faktiskt. Knappt jag förtjänar ett så lätt löpsteg efter så lite träning, men 200 mil på cykel har bara varit en fördel visade det sig. Jag borde träna mer alternativt har jag kommit fram till. 2019. Det är då det händer jag lovar. Vi börjar redan idag.

/örnen

Det märks att man börjat träna igen när tånaglarna försvinner. Plockade två stycken igår. Det gäller att se det vackra i löparfötter. Allt slit, alla mil. Från nästan ingenting över sommaren till 14 mil senaste två veckorna, ska man göra ett försök på Lidingö trots allt. Rent fysiskt klarar jag av det, men det mentala? Jag vet inte… Sist jag var där och gjorde ett försök hände det något mellan mig och lidingöloppets 30 kilometer. Vi har något otalt med varandra du och jag.

Politiskt kaos. Vem vann? Jag vill att det ska vara mer konkret, en pallplats liksom. Vissa sitter lugnt i båten och väntar ut dom som har det mer svettigt om öronen. Ett rävspel. Lite som schack kan jag tänka mig. När någon gör ett drag gäller det att göra ett smartare, tillslut schack-matt och någon blir statsminister även kommande fyra år. Regnbågens färger är populärt nu för tiden så varför inte slå ihop allting och sammarbeta. Eller hur blir nu igen när man blandar gult, rött, blått och grönt… Brunt?

Göteborg behandlar mig väl. Det regnar och regnar men snart skiner Poseidon igen. Jag sprang ett långpass och låste ute mig själv, fick springa vidare tills en barmhärtig samarit släppte in mig i sitt hushåll. Mat, kläder och en varm dusch. Vissa människor har så god karma att det blir svårt att betala tillbaka. Fick ihop två timmar löpning i alla fall.

Svag som individ denna sensommaren. Vissa youtube-klipp blir man helt enkelt berörd av. Joel Alme har alltid varit en favorit men denna låten ihop med Jill är verkligen något extra. Att sjunga för fångar är absolut inget nytt, men det blir verkligen en speciell nerv genom hela låten med en sådan publik. Magi. Fattades ett munspel kanske men vem bryr sig.

Backintervaller ikväll. Vad ska du träna?

/örnen

Selemon Barega sprang 5000 meter igår under Diamond League på smått otroliga 12:42. Sista 3000 gick på 7:30. Sista tusingen på 2:27. Förstår ni hur fort det går? Killen är 18 år, han fick knappt ledigt från skolan.

Ingen har sprungit snabbare senaste 14 åren. Det var då Bekele satte nytt PB och därmed världsrekord som fortfarande står sig. Sändningen från TV4  passade på att ta en 13 minuter lång reklampaus medans Barega sprang sitt monsterlopp. Det är nog en av anledningarna till att friidrott inte kommer bli så hett. Tv-produktionerna måste tightas till, intresset måste bli större. När det väl händer något spektakulärt på friidrottsscenen måste det uppmärksammas åtminstone.

Finnkampen igår. Amanuel Gergis fick frågan att springa 10000m efter att Napoleon Salomon fått kasta in handduken, och enligt ryktesväg fick även andra frågan innan Torneklint slog en signal till Gergis. Från start kändes det trevande, men det gick fort det märkte man. Sista varven höjdes tempot givetvis och finnarna tryckte på så hårt de mäktade med. Musse flög av men Gergis såg oberörd ut. En finnkampsvinst i debuten och ett nytt PB med över halvminuten – 29:23. Riktigt kul o se! Gergis är blott 20 år.

Och då har vi inte ens börjat prata om Jakob Ingebrigtsen.. googla!

Fast & Young!

Jag kom tvåa på Vasaloppet! Eller vasastafetten om man vill vara riktigt petig. Äntligen har jag något mer gemensamt med Jerry Arhlin utöver våra identiska biceps-muskler. Den ständiga tvåan Jerry.. Ibland kommer jag och tänka på honom, det var synd att han aldrig fick vinna. Nåja, en kort återberättelse av helgen. Gubbarna från Finspång (älskar Finspång) hörde av sig och frågade om jag kunde ta en sträcka för deras lag under stafetten. Ge mig en kort så jag inte gör bort mig blev svaret. Vi fyllde en bil från Jönköping och sen la Oscar Claesson sin tyngsta högerfot på pedalen och rätt som det va var vi framme i sälen. Lite genomgång av loppet, lättare mingel tjena tjena, och godnatt. Dan efter gick starten vid 9 och efter sträcka 1 ligger vi 2:40 efter slutsegrarna Team trimtex. Oscar Claesson spottar då nävarna fulla och bestämmer sig för att bli ordentligt trött för en gång skull. Efter 14 kilometer växlar vi som ledande lag, Oscar gör alltså en monstersträcka mot landslagsmeriterade William Lind som ledde. BAM! Därefter tappar vi mycket på kommande sträckor tyvärr och som mest ligger vi efter med 8 minuter. Själv gör jag en godkänd näst sista sträcka och plockar in nästan en minut på den ukrainske landslagsorienteraren som jag tidigare under dagen försökt psyka ner. Omöjligt. Stenhård. Men jag kunde springa fortare i alla fall. Vårat lag slutar som sagt på en hedersam andraplats och med en sluttid på 5:12 så hade vi kunnat vinna fjolårets upplaga. Vi laddar om och siktar på revansch!

Hela gänget. Löpare från hela Sverige. Som jag älskar såna här sammanhang, när man får mingla runt lite och lära känna nytt folk. Damlaget fullständigt utklassade övrigt motstånd och vann med 23 minuter. Vårat andra herrlag slutade på en stabil 6e plats, vilket är otroligt bra jobbat!

Morgonpass dagen därpå. 2 timmar löpning på fjället, min favorit. Dock sa knät ifrån på skarpen efter en timma så jag hade inte så roligt som det kan vara. Ni ser ju själva på bilden vilket väder vi hade, det gick inte klaga på något.  Medeldistanslöparna från Stockholm fullständigt krossade alla fördomar jag hade. Det var dom som guidade oss runt på fjället och det bjöds på obanat nästan hela vägen. Uppför. Nedför. I vatten och utanför vatten. Jag blev fullständigt chockad, kan banlöpare springa så kallad ”trail”? Det hela slutade med att vi blev vänner på Facebook. Bra killar det där! Såna man kommer hälsa på om några veckor på Lidingö.

Några månader kvar sen kanske man är där igen. Fäders spår. Det ligger oss varmt om hjärtat. Mycket varmt!