I lördags var jag oövervinnerlig och persade med 17.9 sek på SkiErgen. I söndags låg jag som en förtvinad ostbåge i sviter av en alltid lika ovälkommen magsjuka. 

Det var som att nån däruppe varnade mig för det högmod jag höll på att förädla. Så nu är det bara att gå tillbaka till grunderna. Drick vatten och ät långsamt. Mindre än tre veckor kvar nu…

Igår var det fint väder. Eftersom jag fortfarande håller på med behandling med sprutorna så avvaktar jag med skidåkning med dubbla stavar några dagar till. Istället snörade jag på mig säsongens nya löpskor. Trumpojken var inte svårövertalad till en löprunda. Dagen till ära åkte vista-toppluvan på. Ni vet ”IK Vista ski team”-mössan som pryder Rogers gästinlägg. Det är konstigt detdär med varför tofsen ny är mer undantag än regel på moderna mössor. Varför har den försvunnit? Varför fanns den? Men på nåt sätt känns det lite mer äkta när man springer och känner tofsen livliga studsande.

Vi sprang runt sjön på härligt torr asfalt och blickade ut över en potentiell perfekt skridsko-is om kylan håller i sig nån vecka. När vi antog oss Lyckåsbacken visste vi inte vad som väntade. Vi sprang från härlig dagsmeja upp till en fullfjädrad vinter uppe på höjden. 15 cm snö och snötyngda granar. Det var som om vi inte ville sluta springa. Solen i ansiktet och kilometrarna rullade lätt in på klockan. Åter ner på Vistakullevägen värmde solen mot bergväggarna och benen började tröttna lite. Stretchade i uterummet där solen värmt upp luften till fikavänliga nivåer utmed husväggen. Det blev en bra dag även om jag inte kunde åka skidor!

 

Idag får jag sista sprutan, sen hoppas vi på Vasan!

Sjukdomarna så här års är verkligen tuffa.

Dom dödar en inte,men ligger precis på gränsen.

Vasaloppet har känts levande.

Känslan i kroppen har varit som två kilometer innan Eldris i en hel vecka nu.

 

Det märks när man börjar bli bättre, motivationen smyger sig på.

 

Det har pratats endel pingis i veckan, nu när kungen slutate med jubelshow.

Man pratade om utvecklingen, att det gått åt att bli mer kraftmätning mindre fines.

Bollen har blivit större, borden snabbare.

Det är svårare att skruva bollen helt enkelt.

Någon mer än jag som tänkte paralellen till stakning?

 

Bodil Malmsten har varit död i en vecka nu.

Trodde vi var ensama i skidvärlden om att referera till den jämtländska poeten tills jag plockade ner Johan & Anna Olssons bok om mental träning, där vimlar det av Bodil.

Boken var inget vidare men Bodil hon var bra, som alltid.

 

Hur lång tid ska det behöva ta tills man är igång?

Mitten, slutet av veckan?

 

Jag ska vara pappa ledig i en månad.

Lite pappa blogg lär det bli.

 

Nu ska jag börja skissa på plan D inför Vasan.

Dom andra tre ligger redan i papperskorgen.

Tre veckor kvar till den stora skidfesten.
Tre veckor med alldeles för mycket ¨känna efter¨. 
Tre veckor kvar till årets grej, varje år.
Men det är inte bara Vasaloppet som hägrar. Den 27 februari drar årets upplaga av träningstävlingarna igång igen och därmed löpsäsongen 2016.  Först ut är ett varv runt Munksjön, 5 kilometer. Kom dit ombytt med 30 kronor på fickan så får du både en nummerlapp och ett riktigt bra träningspass. Därefter följer en träningstävling varje lördag 4 veckor framåt. Bonnarundan, Rocksjön, Mullsjö och den klassiska Höredarundan. Jag vill verkligen slå ett slag för dessa träningstävlingar. Det är lagom seriöst, ett riktigt bra träningspass och man kan träffas och tjöta lite på lördagsförmiddan. Så för att slippa lite vasaloppsångest rekomenderar jag verkligen att du ska komma och springa den 27e runt munksjön. Och om man inte vill springa kan man alltid komma och kolla när Adam Sernheim tar starten, det är lika självklart som att Södergren drar under Vasaloppet. 

 

välkomna!

 

Vissa kvällar blir man ju nostalgisk. Landar i gamla foton. Tiden försvinner. Trots att det är det den inte gör. Den går bara förbannat fort. Jag och min käresta var två. Sen kom en fyrbent sak in i gemenskapen och han fick ett norskt namn som alla har svårt att uttala. Sen kom en tvåbent. Men hon växer så det knakar. Hennes namn finns inte i almanackan. Härstammar tydligen från ett namn ur den arameiska namnfaunan och betyder trotsig. Och visst finns det tendenser. Men, men. 

 

Med gamla bilder ser man att tiderna förändras och det går fort. Det gör annat också. Kollade på Vasaloppet från 2011 på Youtube och innan start diskuteras det huruvida någon vågar sig på att staka hela loppet. Jerry Ahrlin får lovord för sitt mod och sin styrka att gå på blanka skidor. Idag är det snarare tvärtom. Vem vågar fortfarande ha fäste under skidorna? Ja, ska du vinna så kan du ju glömma allt vad klister och burk heter. 2011 är bara fem år sedan. Tiderna förändras, och det går fort. 

 

Problemet nuförtiden är att väldigt många vill åka ovallat, ända ner på min blygsamma nivå. Men det är skillnad på att vilja och att kunna. Och i och med det smyger sig också skejten in i de klassiska loppen. I Stråkenloppet sprang jag förbi en åkare med svart och gul tävlingsdress, men jag ska låta vara osagt för vilken klubb han tävlade för det vet jag inte. Han åkte i alla fall på ettans växel i skejt uppför hela tuffa stigningen i början av varvbanan på andra varvet. Uppskattningsvis 250-300 meter. Jag såg han på håll och förberedde mig på att hinta något om att ”det är klassiskt vi åker idag” när jag kom ikapp. Men givetvis höll jag tillbaka min vrede. Eller vrede och vrede. Jag blir bara så irriterad när folk fuskar så uppenbart, och vetskapen att dom själva vet. För denne herre kan knappast varit ovetandes om sitt ofog. Kanske drog jag mig till minnes när min klubbkamrat och livscoach Peter Nilsson skällde ut en norrman i första backen på Vasaloppet förra året med orden: ”JAG SKA DISKA DIG DIN JÄVEL!” och nästan hamnade i handgemäng då norrmannen vägrade erkänna sitt fusk. Kanske var det rädslan för en aggressiv motreaktion som höll mig tillbaka. Men ibland önskar jag att jag kunde ha lite mer av Peters civilkurage i skidspåren. Det har med andra ord hänt fler gånger att han ”förklarat” för folk att de fuskar. (Vill ni se honom in action så dyker han upp 5:04.02 bakom Pops högerarm i videon ovan).

 

Tjuvskejtningen lär väl bara bli vanligare och vanligare tyvärr, det sker ju till och med ganska ofta bland världseliten. Och det finns ju bara ett sätt att få bukt på det hela. Tydliga regelverk och diskvalificera. Kanske skulle Wassberg peka med hela handen, han verkar vara en man som ser på saker svart eller vitt. 

 

Ja, ja. Vi lämnar det åt framtiden. 

 

Här är i alla fall en annan bild som inte har så lång tid på nacken men som på många sätt beskriver känslolivet efter ett besök i Helvetesporten – även kallat Nilssons garage. Jag kallar den Sökaren och är tagen efter Holavedsmästerskapen 2014.