Grönbete i helgen. Ja, det heter så också för oss fotbollsspelare. Skåne bjöd på fina gräsplaner och träningslägret blev lyckat. Fyra pass på tre dagar på ett sugande underlag satte sina spår. Igår var jag stel som efter en konungafärd men snart så är vi på g igen. Kroppen och jag. 

Ett av mina absoluta favoritalbum är Happiness is med det amerikanska bandet Taking Back Sunday. Hand upp alla som känner till dom? Tänkte väl det. När de spelade i Sverige för första gången kastade jag mig in i bilen efter en jobbdag och körde raka vägen till Stockholm för att hinna dit och se. Anser fortfarande att det är den bästa spelningen jag varit på. Det var ren lycka. Men lycka kan vara så många saker. Det kan vara både de stora och de små. Det kan tillexempel vara att dela en kebabpizza med sin käraste eller att bränna av fem stycken tusingar på vägen mellan Bosgård och tvätten. Igår gjorde jag båda sakerna.  3:00 – 2:58 – 3:01 – 3:16 – 3:11, och kebabpizzan var riktigt fin för den som är intresserad. Att jag stumnade lite på fjärde intervallen är ett tecken på att det saknas träning. Men det är ju bara mala på som Robban brukar säga så kanske alla fem tusingar kan gå under tre minuter inom en inte allt för avlägsen framtid. Tänk att kunna springa 5000meter innan kebabpizzan är färdig.