Jag tog ändå spjärn mot något slags hopp eller var det kanske längtan.

Fick en startplats av en norrman.

Han hade skadat sig så gav bort den till en bättre behövande.

Tiden går och vips så är man en av dom där 15 000 som inte startar.

Är det någon som är bättre behövande?

Utbytes mot ett jävligt intressant blogginlägg som klarnar först på slutet.

Som fightclub ni vet.

 

En film om att slå på varandra.

Nu ska man slå på varandra i en hockeyhall.

Precis rätt arena säger ja.

 

Man kanske skulle skriva ett filmmanus?

Om en ambitiös extremt korkad vit man i trettiorsåldern.

Med ett helt nystan av smärta i näven till råga på allt befinner han sig mitt i ett bedrägeri.

Allt cirkulerar helt osammanhängande runt runt i små cirklar.

Det är först när filmen kommer till slutet som själva bilden fälls ut och man ska se det symetriska av allt det röriga.

För tillfället tror jag det är främre lårmuskeln som är boven i dramat.

Men vem vet, det svänger fort i filmens värld.

 

Har du också ont?

 

Tiomila…det är något speciellt. Varför ägnar sig tusentals människor åt att leta kontroller i en skog i Dalarna…mestadels på natten??? Den frågan får man av många som aldrig hållt på med orientering eller varit på Tiomila. Det är svårt att förklara för nån som inte förstår som Stenmark sa.

Det är nog känslan av att vara utlämnad och lita på sin egen förmåga. Att lita på att pannlampan inte slocknar, att våga hänga på någon man tror ska till samma kontoll. Att veta att man klarar att hitta i helt stiglös, ogästvänlig terräng, i mörkret. Att man orkar springa utan att sluta under en rotvälta letandes efter några övervintrade blåbär för att få upp blodsockernivåerna igen. Även om man vet att man kan allt detdär så vet man hur lätt en miss kan komma, en stukad fot kan uppstå eller hur fort man springer in i dendär betongväggen som står där i skogen. Att orientera är att pröva sig själv, psykiskt och fysiskt på samma gång. Sen barnsben har jag blivit uppfostrad med orientering. Nattorientering var alltid lite som en myt, legender föddes på nattsträckorna. Nattorientering för ungdomar är inte någon curling så att säga. Många gånger har jag stått där med en svagt glödande halogenlampa i skogen för 20 år sedan, inte helt klar på vara jag var någonstans. Då var det inte alltid så kul men man fick lära sig en viktig läxa. Jag kan klara mig själv. Även om det bara var att vara själv och lite rädd på en stig någonstans så är det något jag alltid haft med mig. Jag bestämmer själv vad jag kan klara av, vad jag behöver lära mig och hur jag kan prestera.

Min sträcka gick bra. Jag gick ut på en 89:e plats och kontrollerna satt där jag tyckte dom skulle. Efter dryga timmens löpning hade jag plockat in några framförvarande lag men gjorde även några missar och fick jaga igen. Men tillslut var jag åter innan på spåren där VM i längdskidor avgjordes förra året och jag kunde föra upp laget till en 85:e plats. Vi hade som mål att undvika omstarten som är för de lag som är för långt efter på de sista sträckorna och om det gick riktigt bra kanske kunna vara topp 100. Vi var i mål på sista sträckan en stund innan omstarten skulle gå och klarade placeringsmålet med råge. Trots att Suther slog i huvudet på långa-natten och tappade 20 min sista kilometrarna när han groggy kom imål. Trots att två löpare krashade sina kompasser. Ski Team Forest var grymt nöjda med helgen!

 

 

PS. Ni har väl inte missat mitt och Sernheims sidoprojekt…. RacePace!

2013 hade ett av mina revben blivit söndersparkat i Stensjön. Inte i gängslagsmål dock. Det var ett inlägg från högerkanten med inåtskruv och då gör man allt för att nå bollen. Inte för att skydda sig mot eventuella målvakter i periferin med högt flygande knän. Min tanke var dock inte att springa Göteborgsvarvet så det gjorde inget. Men mitt sug blev inte mindre av att följa loppet på plats. Mor, far och lillebror sprang.

Lillasyster och jag var skadeskjutna på varsitt håll och supportade. Vid start var det minst 30 grader varmt och en vind lika kraftig som den långsammaste av pormaskar. Att bara stå bredvid framkallade svettpärlor. Den svenska luften när den är som mest kvav. Allt var upplagt för kollektiv kollaps. När vi kom ner till Avenyn liknande det mer israelernas 40-åriga vandring genom öknen än världens största halvmaraton. Eller var det zombier, levande döda som kom gåendes mot Poseidons porlande vatten? Jag knäppte en bild ut i tomma intet och lyckades på något slumpartat sätt fånga Jimmy Hultberg som anslöt till de levande döda.

Deras blickar var tomma, håglösa och törstiga. Det här liknade inget annat. 

 

 

På lördag går startskottet för världens största halvmarathon. Alltså 5 dagar till att fila ner tånaglarna, tejpa bröstvårtorna, dricka energismoothies och framför allt hålla sig frisk. Tänk vad häftigt att lilla sverige står som värdnation för några av världens största arrangemang. Då tänker jag främst på Göteborgsvarvet, Lidingöloppet, Vasaloppet, Vätterrundan som alla anses vara världens största i sin egen kategori. Det är mäktigt! 

 

Göteborgsvarvet hade förra året 64 325st anmälda, varav 17 312st inte kom till start. Där har ni de verkliga sponsorerna, de som betalar men inte springer. I göteborgsvarvets fall blir det en summa på 8,6miljoner kronor från löpare som inte kommer till start. En bra sponsor helt enkelt. 

 

Svårt att hålla i ett uppsnack med närmare 65 tusen startande, men om vi bantar ner det till de lokala löpare som jag känner till så kommer här en genomgång av de jag tror kommer springa snabbast på varvet.

 

• Johannes Eklöf 
  – Skidåkaren som blev 178 på årets vasalopp. Vann nyligen friskishalvan i överlägsen stil på 1:17:49. Om han kommer till start på varvet eller ej vet jag inte, men han kan nog göra ner mot 1:15 om han har en bra dag på göteborgs gator. 
• Oscar Claesson
  – Löptalang, konditionsfenomen, brädspelsexpert. Behöver väl knappast någon närmare beskrivning, han låter resultaten tala. Sprang nyligen Värnamo kvartsmaraton (10 549m) på 33:25 = 3:10min/km. Jag tror Oscar blir blir årets utropstecken på Göteborgsvarvet i år. Min gissning är att han går under 70 minuter. 
• Oskar Lund
  – Efter en tråkig skidsäsong där Oskar stakade av högerarmen har det gått något bättre i löparskorna i år.  Ett överraskande PB på landsjön runt talar för att det kommer gå fort på varvet där Oskar i år gör debut både på halvmara och Göteborgsvarvet. En tid ner mot 1:14 – 1:15 är inte orimligt. 
• Tony Hatefnejad
  – Jönköpings mest skadedrabbade långdistanslöpare, ständigt skadad aldrig i form. En kurs hos någon av JKPGs löpargrupper kanske skulle göra gott för lära sig lite löpteknik och på så sätt hålla sig skadefri. Gjorde 1:15:15 på kungsholmen runt helgen som gick och säger själv på bloggen att han är missnöjd. Potentialen finns där, en fullträff på varvet skulle kunna ge en tid ner mot 1:13. (1:16:02 förra året)
• Arvid Öhrn
  – Bättre än någonsin. Siktar på 1:15 men är ödmjuk inför uppgiften. Bästa resultat i år; 32:59 på växjöloppet.
• Niklas Agnesund 
  – Småbarnsföräldern som siktar på nytt PB på halvmaraton under 2016. Nuvarande perset ligger på 1:16 så om han springer varvet är han definitivt med i tåget som går mot 1:15.
• Karin spjuth – Har mycket att leva upp till från förra året då hon blev 4e bästa svenskan i sin debut på Göteborgsvarvet. Klockan stannade då på 1:22:33, en fantastisk prestation. Placeringen blir nog svår att toppa då det är SM i år, men kan vi hoppas på ett nytt PB?
• Madeleine Larsson – Varit ett litet frågetecken sedan senaste ungen anlände, men gav verkligen ett formbesked när hon vann vårruset på 16:32. Springer hon varvet? 
• Jenny Johannesson – Utmanade Madeleine Larsson på träningstävlingarna tidigt i våras och på vårruset var hon strax över minuter efter. Springer hon varvet kan det bli ett sub 1:20 lopp men det är oklart om hon kommer till start. 
• Markus Jönsson –Kanske inte så lokal löpare men han har sprungit både landsjön runt och friskishalvan så han fick vara med på listan. Har fina PB med bl.a 1:12 på HM och 1:15 på varvet. Var sekunderna före Oskar Lund på Landsjön runt. Även Markus har en biljett till 1:15-tåget, kanske är det till och med han som är lokförare? 
  
• Markus Johansson – Gjorde imponerande 1:12 förra året på Varvet och blev 25a. Är han möjligtvis den snabbaste ski classics löparen? Har skidsäsongen varit lite för lång eller har han fått in några ordentliga löppass är frågan. Gjorde 33:30 på UT-milen tidigare i våras. Spännande start!