Författare: Adam (sida 26 av 194)

Vi får minnas det här.

 
Solen tog hårt den dagen,
din rygg var varm som lägereldens stenar,
Där ute böljade livet som ett slagfält men därinne ankrade vi i lä.
Den eftermiddagen kretsade fåglarna kring berget och solnedgången färgade dalen i en gyllene färg.
Vimpeln vajade i vinden för fäderneslandet.
 
Poeten skrev vilja utan kärlek är blind och hård, kärlek utan vilja ger sig av.
När du darrar som ett löv ska jag stå stadig som ekens stam.
Här finns kärleken till ljudet från skogsbrynets duva.
Man är bara den man är, men vi är en självklarhet, vart det tar oss återstår att se.
Men jag vill bli den som räcker dig sin reservdunk när din motor hostat till ute på havet.
Bli min boj i bukten så blir jag din fyr i natten.
 
Av kärlek till dig Sara, min fästmö.
 
 
 
 
 

Mara-debuten??

Om ungefär en månad tänkte jag göra debut på maratondistansen. Men det blir i skog och mark, asfalten får vänta. Kanske nästa år. I år är planen att springa minst två terrängmaror. Kolmårdsrundan blir den första. Elddopet. Det kan sluta med en seger eller i nåt sjukvårdstält….den som läser Holaveden får se! Men en gång för längesen sprang jag ifrån Jonas Buud på den 32 km långa legendariska Bjarnerundan….nu är han ju rätt bra.
 

Om idag inte var en ändlös landsväg

Prisa gudarna. Stockholm Marathon 2017 kommer bli loppens lopp. Jag vet att Arvid inte kommer kunna motstå om jag anmäler mig. Han kommer inte kunna säga nej. Därför är det bara en tidsfråga innan en anmälan åker in och då är det bara en fråga om timmar innan hela Holavedsfamiljen är anmäld. 

Jag har blivit en jävla hösäck. Jag behöver något att ta på allvar. Bara någon säger Marathon blir jag kallsvettig och full av respekt. Vi ska dit. Måste dit. 
Idag är inte dagen jag springer marathon. Gudskelov. Men dit ska vi mina ben och jag. Till forna forms dagar. Till nya höjder. 

Livet är en fest. Håll med om det folk och fä.



New York

 
Arvid är på behövlig semester, jag fyller i några rader i hans ställe såhär på kvällen när ljudet från Jaguar hacken precis har tystnat och det man hör tydligast är en sporthoj som accelererar upp långt över det tillåtna.
Femåringen gräver fram en snubbelkant med en leksakstraktor precis vid trappslutet, beskådar det hela tiden lite med halva ögat samtidigt som ja suckar inombords och tänker att man lär återställa det där imorgon.
Barn och sina fantasier vuxna och sina R1or.
 
Fälten är pistage gröna nu efter första skörden och allt omkring mig är skrikande grönt, så intensivt, grönt grönt grönt.
Himlen är sådär vattenfärgs ljust blå som när man inte vattnat ur penslen utan bara låtit den cirkulera runt i det blåa innan det strykts på det vita pappret som vågar sig av det våta.
Tyst nu, vad ska vi med all den här svenska landsbygdstystnaden till egentligen?
Alla kanske skulle dra iväg till New York dricka sprit, ljuga och flanera gata upp och gata ner.
Är man på den 54:e gatan finns det en bar vid namn Aquavit som har en hel rad av spritsorter döpta efter svenska städer, tydligen finns det inget eldvatten vid namn Jönköping.
Får sådan lust att kliva in där sätta ner en flaska på disken lika kyligt tungt som vätterns vatten.
Den spanska bartendern nickar och jag vandrar åter ut genom dörren.
Finns Norrköping så ska det finnas en flaska Jönköping.
Enligt mig alltså.
 
Efter att vandrat runt där helt vilsen i den stora staden hade jag iallafall tagit mig ut till Greenwich Village och satt mig på uteserveringen till Gotham Bar&Grill, en gång skapad av Alfred Portales.
Avec hade man tagit på annat ställe och så vidare och vidare, vem har hört talats om morgon i New York?
 
Bakfull och jävlig kan man strosa runt bland affärerna som säljer levande krabbor och humrar nere i Chinatown, köpa sig en skål nudlar och låta sig sakta men säkert bli till människa igen.
 
Köpa dyr frukt på matmarknaden vid Penn Station bara för att.
Hoppa in i en gul taxi och åka mot nionde avenyn och Amy´s Bread och bara stått och kollat på kön utanför bageriet som ska vara bageriernas bagerie.
Det är tydligen kö där ifrån tidig morgon till sen kväll.
Wow!
 
Det exclusivaste osten man kan köpa sägs vara vit västerbotten.
Inte är man förvånad.
Det kostar femtonhundra spänn att bada bastu på Russian Bath som ligger vid 10:th street.
Varför inte.
Vill man inte ånga upp reskassan så kan man sitta bakom dom skitiga tegelväggarna och käka skaldjur och dricka vit vin och bara låta tiden flyta iväg mellan First avenue och Avenue A.
 
 
På 17:e Delit from the sun kan man beskåda det sjukaste.
Det är där alla hip hopp stjärnor och judiska prinsessor köper sina allför dyra skor och kläder.
No limits.
Mannen bakom disken heter Jorge, tjänar två miljoner om året på att sälja försmå kläder till kvinnor med alltför stort ego.
Mellan arbetspassen sitter han på en bögbar på 8:e Avenuen dricker alltid Vodka on the rocks.
Två miljoner kommer man inte långt på när en studentlägenhet med kokvrå kostar 24k i månaden, i hyra.
 
Arvid och jag har pratat om att åka och springa New York Marathon.
Kanske gör vi det om tjugo år.
Det går om hösten, sägs vara svinkallt men vackert av höstlöv och halloween pumpor.
Det blir kallt här nu, måste kila in vi hörs av.
 
 
 

Enkelheten

Det är ständigt ljust.
Det är ständigt varmt.
Få kläder behövs.
Stigarna är torra.
Naturen grönskar i överflöd.
 
Nu är det tiden då löpning gör sig som bäst. Passa på, det finns i
egentligen inga motargument, att sticka ut på en löprunda. Det har aldrig varit enklare.
Splitshorts, strumpor, skor….allt du behöver!
Toppa med ett bad och dagen är fulländad.
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑