Författare: Adam (sida 24 av 194)

Grevskapsloppet – permobiler och räkmackor

Nästa vecka är det Grevskapsloppet. Loppet där jag för första gången klarade sub34 en jädrigt varm dag för 2 år sedan vilket även resulterade i en seger som firades med bygdens bästa räkmacka som kan avnjutas på Visingsö pensionat följt av en fika på Haglunds konditori i Gränna. Nästa helg är det åter dags. Frågan är om jag har tillräckligt med fart för att klara sub33 denna gången. MIlen har rullat in lätt på slutet men fokuset har var långt och halvfort. Terrängmaran hägrar.
Idag går anmälan ut, så vill du hänga på till Öa är det dags att börja googla!
Sist vi sprang Grevskapsloppet lämnade jag arenan på en permobil…kände mig som en rockstar!

Räkmackan….

Arvid, stig och välbefinnande.

 
Spenderat ytterligare en helg med Arvid Örn.
10k i fredags och en söndagsavslutning på 13,5.
Alltid bra fart, alltid lika supertrevligt.
Stelhet och småsmärtor som kall men i löpningens hetta är jag helt fri och förälskad.
Röntgen 19.35 nu på Onsdag 22/6.
Hur som helst går det åt rätt håll.
Efter många om och men.
 
Fotbolls EM dundrar på.
Engelsmän och Ryssar i storskaligt rallarslagsmål.
Omvärlden skakar på sina huvuden och landsmän förpassar sig till skämskudden.
Att påstå att det skulle ha några som helst kopplingar till nationalism är lika korkat som nationalismen själv.
Glöm inte att nationalism är en nationalstats upphöjande över andra pga av att just du föddes i det.
Det är rätt svårt att ta det hela som särskilt seriöst år 2016.
Sen det här med att hejja på ett lag är inget annat än vuxnas sätt att inte fullt ut bli riktigt vuxna utan ett bejakande av det barn man en gång var.
Det är nämnligen väldigt få som byter lag i takt med en mer utvecklad intelligens.
Ett lag kring hjärtat är ett barndomsfenomen.
Kan låta barnsligt och småkorkat men sport är inte korkat, bra sport är stor konst!
 
Vad kan man då säga om det här med slagsmålen?
Föga förvånande är det engelsmän och just ryssar då just dessa verkar vara befolkade av en stor del eftersläpande rövhål.
Det ena konservativt det andra outvecklat.
Frågan är vad fotbollen ska göra med alla dessa idioter?
Problematiken som jag ser det är dessa stora grupperingar av medelåldersmän med tillgång till oerhörda mängder alkohol.
Det är bara att erkänna att alkohol inte är det perfekta berusningsmedlet för stora manspopulationer.
Alkohol gör sig bäst i små tighta sällskap för avslappningens skull eller som avslappningsmedel efter en hård arbetsdag.
 
För horder av män i fotbollströja är ecstasy ett mycket bättre alternativ.
Ecstasy är ett centralstimulerande narkotikapreparat som ökar serotoninatinproduktionen i hjärnan som gör att allt du upplever blir starkare,intensivare och det kan få Bulten i bo att bli lugn, avslappnad och kramgo istället för att hitta en anledning att slå sin bargranne på käften.
Kanske kan till och med fotboll upplevas som fantastiskt underhållande.
Ecstasy sägs ha en stark framtid som berusningsmedel till välbefinnande medans vi lär få dras med alkohol av rent historiska orsaker, men ska man vara ärlig så borde alkoholen stanna vid middagsbordet.
 
Det finns inget förskönande av narkotika i den här texten.
Dom flesta går ju faktiskt på fotboll utan att slå folk på käften.
Och med toppar i välbefinnandet kommer också dalar, därför kan du i flera dagar känna dig slö och nerstämd efter ett festligt välbefinnande.
Som deprimerad är det heller ingen väg till flärd och lycka utan kan förpassa dig till en kronisk depression som kan få dig att uppleva Johhny Cashs liv och öde.
Ingen barnlek.
Ta hand om dig istället.
Det finns någon där ute som älskar dig och det är inte bara din mamma.
 

Naken i Motala

Tänk att jag hade glömt vilket helvete det kan vara att mala 30 mil runt sjön. 2012 gjorde jag det för andra och sista gången. Och djupa spår sitter än i mitt mentala. 

Inför hade jag riktigt dåligt med mil. Endast 12. Jag förlitade mig på min grundkondition. Hade inte tiden, spelade fotboll och tog Vätternrundan med en klackspark. Det handlade enbart om att genomföra. Bara få det gjort. Jag var anmäld. Det skulle bli ”en kul grej.” Wreland, Svensson och jag delade på en Staropramen vid 20-tiden. Det är ju ändå fredag. De talade om lite regn men jag hade ju en Craftjacka. ”Det är bara njuta om det kommer lite regn” tänkte jag. 
Vi gav oss av. Ett härligt gäng med lokala förmågor. Fredrik Fritsell,  Sune, Johan Sjöberg, Wreland och Svensson förstås. Ladestam m fl. I höjd med Vadstena nickade Mellberg in 2-1 till Sverige mot England. Sen dog telefonen. När vi nådde Hästholmen fick vi veta att England vänt och att Sverige åkt ur EM. Det malde på förbi Ölmstad. Fritsell, Sune och jag blev snart en trio. Ladestam hängde på men fick släppa i Fagerhult. Då hade vi åkt längre än jag åkt sammanlagt inför. Men det kändes ändå bra. Det värsta är ju tröttheten. Man vill bara gå och lägga sig. Och kanske är det därför jag aldrig fastnat för cyklingen. Det är ju ett jävla malande länge länge länge det handlar om. Egentligen händer det ingenting. Då och då sitter några lätt förfriskade sällskap utmed 195an och skrålar framför en brasa. Det är då man vill slå sig ner bredvid och delta i skrålet. 
När vi nådde Hjo tog vi ett lasagnestopp. Sune stressade på. ”Vi måste åka.” I militärtältet kunde vi höra hur dropparna började sila ner från himmelriket. Vaselin på. Sen ut och köra. Nu strilade det inte. Det öste. Tog exakt 30 sekunder, sen insåg jag att det här skulle bli en av de värre nätterna nånsin. Minuter senare var jag nerkyld. Händerna domnade, fötterna domnade. Allt bara försvann. Sune ökade tempot. Jag och Fritsell fick släppa. Vi sa inte ett ord. Upp till Karlsborg börjar det närma sig 20 milssträcket. Förfrysningen var total. Min kropp skrek efter värme. En varm säng. Styret skakade och ansiktet började domna. Men benen rörde på sig av nån konstig anledning. Vi stannade för en kopp kaffe i Karlsborg. Fritsell skakade ut 3/4 av koppen ner på backen. Själv kunde jag inte greppa den med en hand. Detta var frivilligt. Det säger allt om hur privilegierade vi är. Man kan uppenbarligen köpa lidande också. Man kan köpa allt.
Jag tänkte inte säga det. Men om Fritsell hade yttrat ett ord om att bryta så hade jag utan tvekan gjort det. Jag försökte tänka på alla i världen som har det sämre. Jag minns specifikt att jag tänkte på alla som är barn och växer upp i krigets Syrien. Men det hjälpte inte. Och vilken befängd tanke sen. Men det går inte att hjälpas i såna här lägen. 
Vid Hammarsundet satt cyklister helt apatiska helt blåa och väntade på bussen som skulle ta dem tillbaka till värmen. Där är det fyra mil kvar. Av 30. Kan man verkligen bryta när det är fyra ynka mil kvar av 30? Tveklöst 2012. Regnet höll i sig och att frysa likt detta unnar jag inte min värsta fiende. Det är svårt att ens tänka tillbaka på det utan att drabbas av panikångest. 
Men vi tog oss i mål. Jag cyklade hela vägen till bilen som stod en kilometer från mål. Slet av mig alla kläderna och stod för en sekund helt naken i centrala Motala innan jag hävde mig in i bilen, svepte om mig en handduk och drog på full värme. Några minuter senare var jag i drömmarnas land. Vet inte vad jag drömde om. Kanske var det hallucinationer. När jag vaknade upp en halvtimme senare kändes allt som ett surrealistiskt före detta liv. Inget liknade detta. 
Det finns ett liv före och ett liv efter Vätternrundan 2012. Tänk på det. Ditt liv kan förändras på 30 mil med en Crescent. 

Vätternrundan

Idag är det Vätternrundan. En tradition i Holavedens hemtrakter. Grillarna åker fram. Folk tittar tills det det är dags att lägga sig i sin varma säng istället för att fortsätta de 20 milen till Motala för somna på en parkbänk. Jag har aldrig cyklat runt Vättern. Men det har liksom aldrig lockat. Men att se solen gå upp över ”rätt sida” Vättern på väg upp mot Hjo kan säkert göra en själaglad. Vätternrundan är i varje fall ett av fundamenten i den svenska konditionsidrottsvärlden. Något som får många att ta ut cykeln trots att termometern visar några ynka plusgrader på vårkanten. Något som får många att våga testa var gränsen för vad kroppen klara av går och ger insikt om att du klara så grymt mycket mer än du tror. Även om det inte känns så just då, när du passerar oss i rundans värsta backe med en grillkorv i ena handen och en folköl i andra, och vet att det är 200 km kvar till målet.
 

Kaffe

Hörde i fikarummet häromveckan hur en kopp kaffe skulle tillredas. Mala bönor, blöta filter, rätt temp, syresättning osv. 

Nä. Tacka vet jag en rejäl urladdning som man är tvungen att ta itu med hjälp av kniv och gaffel. En kanna som ruskar till i hjärnbalken och skickar de trötta ögonen tillbaka till livets mittpunkt. 
För mig är en kopp kaffe bara en kopp kaffe. Det ska helst vara varmt men där slutar mina krav. Syftet är att uppbåda en effekt. Men det är väl trevligt att man har sina små fäblesser för en enkel sak som kaffe. För mig är det bara kaffe. För nån annan är det hela världen. 
Ikväll spelar ÖIS igen. Forsheda hemma. Gäller att ta på blåstället och göra jobbet och förbereda sig på en morgondag med värk och blessyrer. Det är så det är. Förlorar vi kommer det vara hela världen för mig. Men kanske inte för dig?
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑