Författare: Adam (sida 17 av 194)

Sista söndagen.

 
Högsommar.
Gula fält i Skärstadalen.
Sol på himmeln.
Svalka i Vättern.
Årstidernas perfektion.
Det lallar på i maklig takt.
Ett trallvänligt varande.
 
Jag trodde inte det var sant.
Vi bara skrek rakt ut.
Vi satt rakt emot varandra och skrek utan behärskning.
Jag hade sagt åt honom att lugna sig tills vi kommit ut en bit ifrån land men spöt ljöd som ett piskrapp och plötsligt plaskade det till, det jag tagit för givet skulle vara ännu mera bottengröda visade sig vara en abborre som bokstavligen kämpade för livet.
Väl i båten skrek vi än mer.
På den plastbrunvita båtbottnen låg nu en matabborre och kippade luft med gälarna.
Jag har fått fisk, jag har fått fisk, sexåringen kunde knappt tro det än mindre hans far, som fiskat så i sina dar men blivit lika förvånat lycklig varje gång.
Livets första fisk och ingenting skulle längre vara som förut.
 
Varje skapelse lever sitt eget liv.
Ingen skapelse blir helt som man trott eller drömt.
Några munkar hade tröttnat på det gnagande samvetet att man inte levde som man lärde och börjat konstrurera det som till sist blev klockan.
Hade man koll på tiden skulle man kunna fördela sina böner och sysslor jämt över dygnet och inte slå dom samman i solljusets försvinnande.
Jag kan inte tänka mig att dom då kunde förutse industrialiseringen och att just klockan skulle göra människors liv allt annat än klosterlika.
 
Katoliken Johannes Gutenberg som verkligen på riktigt förändrade hela mänskligheten med sin konstruktion tryckpressen på 1400-talet.
Det som skulle bli spridandet av guds ord i katolsk anda blev fröet till hela reformationen och uppdelning av guds ord för evig framtid.
 
Jag ser vattnet skvätta när min sexåriga son står upp och ror efter kommando medans jag hans far placerar ett fiskenät i det mörka vattnet.
Vi drar den flatbottnade båten upp på kalberget och sitter i den ljumna brisen, äter Brago kex och blickar ut över några måsars kringelklangelflaxande.
Vad väntar under det mörka vattnets yta?
Helst silverblanka mörtar, bete för framtida fångst.
 
Inte fanns det en tanke på att Holaveden skulle bli ord av hembygdsromantik, dagboksförfarande, internt ryggdunkande, porös klagomur, nostalgiskt essäserande.
 
Vad ska man ta sig till när man uppryms av nostalgins romantiska vind?
Ett drömskt tillbakablickande.
Det får vårdas men arkiveras, det som modern hjärnforskning visat bara är ihopfantiserade bilder av fragment från förr.
Så svårt att säga till något man älskar, håller högt, att man måste vidare, hit men inte längre, ingen framtid bara dåtid.
Att vända om leder till dödens dal.
Ensam vid det där vägskälet inser man att man inte är guds skapelse inte heller sin egen skapelse.
Att allt framför en är precis som bakom en är slumpens konsekvenser.
Att framtiden är lika intressant som man är nyfiken.
 
Har orden tagit sig hit, låt dom stå, trots alla konsekvenser låt det skrivna stå skrivet.
 
För övrigt är Northug Norges svar på zlatan!
 
 
 
 
 
 
 
 

Bläddrar och bläddrar

Ibland förekommer det väl så pass mycket hembygdsromantik här att vissa av er kräks. Men det är bara stänga av datorn och gå ut i trädgården och klippa gräs i så fall. I alla fall jag kommer fortsätta vara kär i hembygden, idrottslivet där och över historien. 
 
Min käresta och jag ska snart bege oss till denna hembygd, permanent. Husköp blev sommarens stora grej och nu försöker vi rensa ur så mycket skit det finns ur vår befintliga boplats. Hon förbannar sig över att jag har svårt att slänga saker. Och ja, det har jag. Jag kan inte släppa mina gamla Offside-magasin som jag förmodligen aldrig kommer öppna igen. Jag vill spara Aftonbladet från den 22 juli 2014 för att Molly föddes då och jag har kvar samma blaska från 2012, dagen efter Bruce Springsteens legendariska andra kväll på Ullevi. Varför vet jag inte. Men de ska med. De besitter väl inget större värde egentligen men…
 
Till min stora glädje hittade jag dessutom ett exemplar som definitivt är ovärdeligt. 
 
Började lite oskyldigt bläddra och blev fast. Klubbens 80-åriga historia skildras under de första 70 åren. Redan innan klubbens bildande 1936 spelades det fotboll på åkern söder om där ÖIS-gården ligger idag. Då betalades en hyra till bonden som hyrde ut den provisoriska fotbollsplanen. 90 kr/år. Några ungdomar som ville undersöka möjligheten att starta en förening var det 1936. Idag något helt annat. En rörelse. 
 
Något jag fastnar vid är mångsidigheten hos flertalet av idrottarna som nämns. Speciellt förr i tiden. 
Lennart Fritsell som än idag ser i stort sett varenda a-lagsmatch i fotboll på plats till exempel. Fotbollsspelare, bandyspelare, skarpskytt, höjdhoppare, orienterare. Allround är ju verkligen inte att ta i. 
 
2006 slutar den här antologin av texter. Därifrån och till nu har jag med flera försökt skriva vidare på historien om vår förening. Men det är inte utan att man är ödmjuk inför allt vad det innebär att vara del av en förening. Så många timmar, så mycket slit och idéellt arbete har lagts ner på vägen fram hit. 80 år av stolt historia. Och det finns tusentals liknande föreningar i Sverige. Det är de som för landet framåt skulle jag vilja säga. 
1970 anordnades ett intressant lopp. Dags att det återupplivas? Kanske var någon av våra läsare med och kan berätta? Jag vill veta mer än så här. 

Semesterlättjan

Vad hände under semestern? Allting förutom att träna ordentligt känns det som. Det gäller att samla så många timmar som möjligt under månen och solen när man är ledig som Palle sa till mig. Det har grillats, spelats beachvolley och så har jag sett Orup, med andra ord har semestern varit komplett. Nu gäller det att samla mil igen, och inte bara timmar under månen. Nästa blogginlägg kommer handla om bondberget, kilometertider och tvåplaggslöpning.

Vätterstranden är inte dum. Framförallt inte när man delar på en påse lättsaltade chips med sina bästa vänner och väntar på att glöden ska bli sådär perfekt. Det gäller att njuta av värmen för rätt som det är letar man efter skidspår och vallar skidor istället. Igår fick jag ett mejl om att jag är anmäld till marcialonga, kommer bli en riktigt rolig resa som det snart är dags att börja förbereda sig inför.

Mot USA

Idag styr jag mot det stora landet i väst, och närmare bestämt Minneapolis, Minnesota. Hade Palle följt med hade resan troligtvis ackompanjerats av ett 10 dagar långt Bob Dylan medley. Jag ska hälsa på kompisar från tiden på Michigan Technological University där jag spenderade två år för att åka skidor, springa terränglöpning och ta min master i mekanik. Att studera i USA och samtidigt kunna hålla på med idrotterna var en fantastisk möjlighet som jag önskar att fler fick möjlighet till. Vi tävlade runt om i centrala USA både på skidor och terränglöpning och även några lopp på östkusten och i klippiga bergen. Skidspåren som började precis vid huset jag bodde i va grymt fina och snön kom i mängder.
 

Elit.

Igår uteblev, vi ber om ursäkt, ingenting är också någonting och ibland är bara just ibland.

I våras tänkte jag tanken att avsluta semestern i Norge med att köra rullskidstävlingen Blink classics 60km och senare även köra Alliansloppet.Nu har jag inte åkt en meter sedan April och blev igår avställd av Herr Lund under hans morgonjogg.

Ett skräckexempel på hur det kan gå.
Eliten har iallafall tagit sig till Norge för att tävla ons-lör.
Det ser riktigt spännande ut.

Som vanligt gäller samma sjukdomsbild som alltid, att skidåkare så fort dom får hjul under fötterna ständigt pratar om att det är på vintern det gäller.
Det måste tydligen åtminstone finnas en möjlighet att man ska behöva frysa.
Hur som haver så kommer ingen släppa frivilligt.

Programmet lyder som följer.
Idag Ons 60km långlopp stakning. Start 18.05
Tors Lysebotn Opp Backe 7,5km skejt Start 15.20
Fre 15km Masstart Troligtvis skejt Start 19.35
Lör Sprint Finaler ca 20.25
Alla tider avser herrar elit, kvinnor och barn får naturligtvis också vara med men jag orkar inte bry mig.

Sundby får som bekant stanna hemma pga missat pappersarbete men några av herrarna som finns på plats är
3xNorthug, Krogh, Dyrhaug, Holund, Röthe, Cologna, Legkov(den som möjligtvis borde varit hemma), De Fabiani, Kershaw, Pellegrino, Bauer, Byström, Marcus Johansson, John Kristian Dahl, Öysten Pettersen, Kjölstad, Anders Aukland, Martin Johansson, Anders Svanebo, Matti Heikkinen, Dammen, Nygaard, Eliassen, plus många fler.

I backloppet på Torsdag kommer även Skidskyttarna Fredrik Lindström och Björndalen att vara med och byta luft i lungorna.

Minns förra året hur brutal bra han var, världsmästaren, Matti Heikkinen. Var nog den enda som på riktigt knäckte Sundby under ”2016” men det berodde säkert på en allergi han inte ätit medicin för.

Ett längre större långlopp har tidigare i sommar körts i Norge.
Kanalrennet, det vanns av nygaard i hällande regn.
Eliassen drog så gott som varje meter och folk släppte en efter en i pissvädersvindarna men tillslut var det bara den långe sprintpoängs fantomen kvar, oförtjänt eller fantastiskt beror på hur man väljer att se saken.

Roligt med bra sport.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑