Författare: Adam (sida 10 av 194)

Varje stund på internet.

2016-09-11 / / 2 kommentarer

Är en chans till att se något häftigt.
Beskriv det här med ett ord.

http://youtu.be/P3DglRaMEEk

Vi utan er

2016-09-10 / / 2 kommentarer

Flygplan utan vingar

Kinder utan rodnad

Vi utan er…

Piff utan puff

Pajas utan cirkus

Vi utan er…

Robbans inlägg i förrgår avslutades med en simpel inbjudan att diskutera vidare i kommentarsfältet. Härligt att vakna dagen efter och se hur ni fört vidare samtalsämnet helt på egen hand, typ som bloggventilen 2.0.
Att blogga utan att veta att ni läser vore som en pajas utan cirkus. Då hade jag lika gärna kunnat skriva dagbok eller pratat med mig själv.
Det är när det blir diskussion i kommentarsfältet som bloggandet tas till en helt ny nivå. När det diskuteras, samtalas och ibland till och med bränner till, då är det extra roligt att blogga.

Vad vore vi utan er.
Tack för att ni läser. Tack för att ni kommenterar.

/ holaveden

Friidrott – idrottens moder

2016-09-09 / / 1 kommentar
På söndag annordnar jag IK Vistas friidrotts-KM! Detta sker i samband med Vistadagen där det spelas några fotbollsmatcher och lite mer aktiviteter. Kom dit och testa vad du är kapabel av för resultat och ha roligt! Alla är välkomna och målet är att få så många som möjligt att vara med! Klarar Öhrnen att hota banrekordet? Håller Palles armar samma styrka för kulstötning som under segern i Arlakannan? Kom dit och titta eller ställ upp!
 
Från IK Vistas hemsida:

”KM i friidrott 2016.
Genomförs i grenarna 800 meter och kula.
Välkommen på Vistadagen söndag den 11 september cirka klockan 15:45. Anmälan på plats.
Tävlingsledare Oskar Lund.
——————————————————————

IK Vistas klubbrekord i dessa grenar är för 800 meter herrar 1.58,1 av Bertil Ström-40 1959 i Nybro, damer 2.17,54 av Jenny Larsson-73 i Borås. Kula herrar 14,07 av Lennart Fransson-42 1964 i Israel och damer 10,69 av Ingrid Johansson-48 1971 i Nässjö.
Banrekord på Vistavallen har Bertil Ström på 800 meter med 2.04,4 och Lennart Fransson i kula med 13,62. Banrekord för damer finns inte sammanställt.”

Vart har vi tagit vägen?

2016-09-08 / / 13 kommentarer
I vår djupt hemliga Bloggventil luftas både det ena och det andra. Man (jag) kan slänga ut en fråga om vilken pulsklocka som är rätt, det kan diskuteras vilken naprapat som trycker hårdast eller så får man en lägesrapport från Gisebrew som talar om när det är dags att tömma buteljerna eller om någon ska springa eller hur det kändes i den röda zonen eller om världsläget eller om man vill delge bloggkollektivet vad man ämnar att förtära till kvällsmat. Kort och gott så luftas allt. 
 
I veckan dök vi in i att löparboomen mattas av. Att fler och fler lopp tappar deltagare. Detta fick min journalisthjärna att gå igång och jag spanade igenom lite resultatlistor flyktigt. Jämförde bara snabbt från 2015 till 2016 och det behövdes inte många klick innan jag insåg att vi står på tröskeln till en lågkonjunktur inom tävlingslöpningen. Var har vi tagit vägen? 
 
Själv är jag högst medbrottslig då jag ej prioriterat tävlingslöpning i år. Däremot fick jag ett mejl från Lidingöloppet som skrev att de saknade mig på startlinjen i år och en uppmaning till att jag skulle anmäla mig. Det är ju inte så att evenemanget står och faller med mig precis men jag lär väl inte vara den ende som fått ett liknande mejl. Tänk den dagen då Vasaloppet skickar ut nåt liknande i början av januari. ”Vi saknar dig Robert”. Den dagen är det jag som köper en ram och låter denna vädjan om ett deltagande pryda min sovrumsvägg. 
 
Längre än att snabbt titta över resultaten från tävlingar har jag inte kommit. Granskningen är bara i startgroparna, så låt oss spekulera. Vad gör vi istället? Swimrun, triathlon, ultra? Utbuden är enorma och människan är ju sådan att hon allt som oftast söker sig mot det mer extrema, mot de större utmaningarna. Marathon är ju inte lika övermänskligt som tidigare kanske då det nu ses som en klackspark att springa 42 195 meter. Nu finns flertalet ultralopp och 12-timmars och 24-timmars. Gud bevare mig väl. Är det där ni hänger? Eller var är ni?
 
Var är vi nu?
 
Har det blivit ute att tävla rent av? Nej, så långt kan vi väl inte sträcka oss. Men det kanske räcker att träna, att vara i form. Att nå tidsmål kanske mer och mer faller i skuggan av själva upplevelsen? JAG VET INTE. Men ni kanske har svaret? Det är därför vi har öppna kommentarsfält. Välkommen att diskutera om ni vill. 
 
 

Vad kostar ett gram cykel?

2016-09-06 / / 4 kommentarer
Timmarna efter en skiva befann jag mig mitt ute i skogen på en grusväg. La mig på rygg i gräset intill vägen och somnade en kortis i den varma septembersolen. Inte lurig om ni tror det, var där på uppdrag att visa löparna i John Bauer-trail rätt på vägen tillbaka mot strutsabacken. Ett lopp som tappat över 100 deltagare från fjolåret, och det är väl bara ett av många lopp som fått smaka på löparboomens stagnerande. 
 
Roligaste iakttagelsen från loppet. Förvånansvärt många löpare som sprang med vätskeryggsäck över de 22 kilometerna. Att släpa med sig ca 3-4 kilo vatten på ryggen är knappast till en fördel när man ska klättra närmare tusen höjdmeter. Givetvis ska man ha med sig vatten om man behöver det, men det fanns annars 6st vätskestationer strategiskt utplacerat utmed banan. För startavgiften blir du alltså erbjuden vatten, energidryck och cola ungefär var 4e kilometer, men vissa tyckte uppenbarligen inte att det räckte utan släpade med sig extra på ryggen. 
Lustigt nog är det ofta dessa löpare som är extremt noga med vilka skor som man ska springa i. Inte sällan ser man marknadens tunnaste skor på fötterna, allt för att spara några gram och känna hur stenarna tränger igenom och slår mot trampdynorna. Tå-skor är ingen ovanlig syn. Märkligt tycker jag, men givetvis har man en fri vilja och jag vill inte hänga ut att någon gör rätt eller fel. 
Samma beteende ser man även i andra sporter. Motionärer på svindyra cyklar som köper sadelstolpar och dyra komponenter för tusentals och åter tusentals kronor så att de kan cykla runt vättern på 12 timmar. Inget fel att lägga pengar på en ordentlig cykel, det har vi väl alla gjort vid något tillfälle. Men vill man verkligen pressa vikten på ekipaget kan man börja med den som sitter på. Där finns ofta 10 enkla kilon att kapa och framförallt är det billigare att sluta dricka läsk i en månad än att köpa ett nytt växelsystem. 
 
Hur som helst, vill inte trampa nån på tårna huvudsaken är att man rör på sig oavsett hur mycket pengar det må kosta. Därför tycker jag det var bra att Kalle Zackari vann en kristall för bästa program, som handlade om just det – att få folk att röra på sig. http://www.svt.se/gympalararen/ 
 
Själv har jag varit halvt orörlig senaste veckan. Haft en stel rygg sedan fallet under Master of the Mountain och som ett brev på posten kom även känningar i halsen nu när vi byter årstid. Brukar ju blir så, lika bra att ta allt på en gång. 
 
/Örn
 
 
En bild från 2013 då jag sprang John Bauer-trail (då; salomon trail). 
 
 
 
Äldre inlägg Nyare inlägg

Podcast

Arkiv

Kategorier

Meta

© 2024 Holaveden

Tema av Anders Noren — Upp ↑