Reason to believe

”Seen a man standin’ over a dead dog lyin’ by the highway in a ditch
He’s lookin’ down kinda puzzled pokin’ that dog with a stick
Got his car door flung open he’s standin’ out on Highway 31
Like if he stood there long enough that dog’d get up and run
It struck me kinda funny, seemed kinda funny sir to me
Still at the end of every hard earned day people find some reason to believe”

Farsan stod i garaget och vallade skidor som så många gånger förr. En riktig klippa är han. Själv ser jag bara till att vara i form, för dåliga skidor har jag sällan, eller aldrig, haft. Den här kvällen var det preparering av mammas skidor inför Tjejvasan. Idag drar Vasaloppsveckan igång, imorgon åker tjejerna. Nu börjar väderapparna att nyttjas till bristningsgränsen. Nu börjar ångesten komma krypande, men framför allt den oslagbara förväntan. Barnen har varit sjuka, jag likaså, men det får bli som det blir.

Jag kom dit strax innan åtta, fast besluten om att testa av formen på det lättaste sättet att mäta, men också det jävligaste. 5000 meter skierg. Hade en sub 19-tid i höstas så det var målet. Men ju längre stunden led ökade farten. Ett tag pekade farten på en tid ner på 18.30. PB-ruset började gå genom kroppen. I samma period tickade pappas spotify-lista över på Bruce Springsteens Reason to believe. En reason to believe on PB var påtaglig. Men mycket kan hända på 1500 meter och avslutningen blev precis så smärtsam som den ska vara.  Det blev dock tredje bästa tiden jag någonsin gjort, 18.41, sex sekunder från nytt personbästa och ett kvitto på att det finns en hög lägstanivå i det här 30 år unga köttstycket.

Det blev Chelsea-Malmö FF och en tallrik pytt i panna för att fira. Göteborgs Rapé till efterrätt, har hört att 1.48-mannen använder sig av samma sort. Malmö hittade också en anledning att tro. De har inte fuskat i vinter. Det höll i 60 minuter men när Marcus Rosenberg fick kliva av tog han Malmös förhoppningar med sig. Ledare är viktiga i alla organsationer, de som är bra ger hopp och tro på laget. De dåliga gör det inte inte.

Jag har en tro om att sitta på Wärdshuset i Mora nästa söndag och beställa in en Mariestad och i godan ro njuta av ett väl utfört dagsverke. Vasaloppet nummer 9 i rad är på ingång. Jag känner vibbarna.