Torsdag 18 oktober. Vill minnas att det idag är exakt 13 år sedan Lars Winnerbäck fyllde 30. Han firade med att sälja ut hockeyhallen i sin hemstad. (Fel, imorgon 19 oktober är det Lars födelsedag men ändå.) Vi tog bussen upp till Linköping och satte oss på en bakgård. Med mig hade jag ett gäng flaskor Andersson. Inte OP nu utan maltversionen. Det var ett gult skimmer hela dagen. Sol, gula löv och ljumma vindar. Vi skolkade till och med.  Av någon anledning bejakade jag mitt hårdrocksjag alldeles i samband med Winnerbäcks 30-årsskiva, därav iklädd nån form av tygaccessoar på huvudet. Grattis Lars. En dag för tidigt.  Han öppnade med Där elden falnar men fortfarande glöder, den där kvällen i Linköping. Hittade inte nåt klipp från just den kvällen. Men den här är från samma år. 13 år senare är vi lika gamla jag och Lars. Och mer än nånsin förstår jag vad han sjunger.  Vilka rader.

/RD

Du hade rätt, sångerna kom från andra länder
Vi möttes i ett underland och står på en perrong
Där allt förändras fast ingenting händer
och skymningen är tidlöst vacker
och jag skriver den från en stuga vid en sjö
det är lätt att bli blödig och nostalgisk
fast man bara bytt miljö

Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen
vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster
och sandade vägar under hjulen
och vi visste ingenting om verkligheten,
ja vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar

Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln
Du har vaknat i fel säng, du har vart kär
Och framtiden väntade som en farlig gåta
Man har bråttom dit, sen är man där.

I en stad som får en att bli större än man är
Men i en ålder som sätter allt på jorden
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville
Men nu skulle jag inte välja dom orden

Jag har ingen lust, Jag fastnar framför tv: n när det skymmer
att följa dig i livet och skynda mig hem,
för att fylla på så mycket skåpen rymmer
Jag prata med en vän innan jag reste,
Hon sa du måste alltid packa lätt
Som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett

Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?
Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?
Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger opp
Där elden falnar men fortfarande glöder
Vi kan inte färdas, bakåt i tiden,
och det skulle bara va ett steg tillbaka
Jag hatar min rastlöshet, jag älskar min tjej
det är så mycket som jag glömmer att bejaka

Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften,
och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är

Du är min vän, och stormarna i vår blir våra bröder
Våra fäder tacklar av nu, världen är vår
Där elden falnar men fortfarande glöder

Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder