Ett skämtsamt ställe.

En man missar sängen han tänkt sova i. Faller ner på stengolvet och slår huvudet i nattduksbordet, så illa att flera kotor i nacken skadas. Golvet han ligger på är kubanskt. Det tar två veckor innan mannen kan flyga hem till Sverige igen berättar mannen i sängen bredvid mig som ligger med benet i en metallställning på påståendet att det måste varit jobbigt att komma hem från fjället efter den kraschen. Alltid finns det någon som har det värre.

Mannen med ställningen såg sin chans och tog den och den tog honom kan man säga. Övriga familjen fick själva ta bilen medans han tog vägen om Länssjukhuset i Falun.

Min egen operation hade gått bra och ett nytt korsband på 9mm var på plats. Men morfinet! Jag var lika borta som en rockstjärna i en rivningslägenhet, något skitigt år på sextiotalet. Långt borta från Albert Hall, brudar och riff som skulle stå sig genom historien.

Ett sjukhus är fyllt av öden och historier. Allt kan sammanfattas av basgången i Seinfeld. Ni vet tv-serien som utspelar sig i New York. Det sägs att all modern humor härstammar från den judiska. Att när man är svårt plågad eller förföljd av dåligheter så gör man bäst i att skratta åt det.

Det sägs att den judiska humorn har sina rötter från Mosesböckerna, i det gamla testamentet. Att Larry David tog det genom Seinfeld till Simma lungt Larry för att sedan ha huvudrollen i Woody Allens Whatever Works. Rötterna går säkert längre tillbaks än så men det var några av milstolparna vi kunde Wikipedia oss fram till medans vi drack te och samtalade medans lysröretns vibrerande ljus vittnade om att var i ett hus där några födds och någon dör.

Men Nu har ja hoppat ut från tegelväggarna och befinner mig i Bosgård och måsarna kracksar kring sorkhögarna och ja ska gotta in mig i den judiska humorn. Whatever works!