Jag sitter vid skrivbordet med penna och linjärt anteckningsblock.
Jag brukar sitta här vid en laptop, en skrivare, en bunt osorterade dikter och krönikor utskrivna på vit papper, en anteckningsbok, en skrivbordslampa, två romaner, en antalogi om Strindberg, ett modem och två urdruckna tekoppar av porslin.
Jag brukar sitta här det sista på kvällen och här är det jag som regerar, över furu och tangenter.
 
På väggen framför mig hänger några inramade fotografier.
Det högra föreställer två rebellsoldater med de välkända namnen Che Guevara och Fidel Castro, de skrattar, de tycker sig stå på toppen av världen, det är lycka i dom ögonen, en lycka som kostade många människor livet på en ö inte långt utanför världen men knappast i den.
 
På kortet i mitten vajar en flagga kraftigt fast vattnet runt omkring ligger helt stilla.
I en regissörsstol sitter en man och fiskar i morgonrock med en cigarr mitt i varggrinet, han regerar inte havet men väl staden New York, mannens namn var Al Capone.
 
På det vänstra fotografiet puttar två kvinnor med hjälp av en välklädd pojke på en bil som stannat på en lerig väg långt ut på den australiensiska landsbygden, en ko står och tittar på, över bensinstop är det svårt att regera.
 
Kanske sitter jag här för att jag har överflödig tid eller så sitter jag här för att jag trivs så bra med det och om jag har någon överflödig tid vet jag inte, jag har väl ingen tid överhuvudtaget egentligen och vad är tid överhuvudtaget? det vet jag inte heller.
Immanuel Kant sa att tid och rum är åskådningsformer och Einstein svarade på frågan vad tid var, att det är vad klockor mäter, det må vara rätt men tiden finns inte inuti det där uret där pendeln magiskt pendlar eller i snabba vibrationer inuti en kristall eller inuti något av de system som enligt den här datorn kallas harmoniska ospillatorer. Tid existerar överhuvudtaget inte i verkligheten utan enbart som en fiktion inuti våra huvuden och då kan man fråga sig varför man låter en fiktion styra en så stor del av livet?
Man kommer ganska snabbt fram till hur fantastiskt det här systematiserande av själva livet verkligen är.
Det ter sig ofta som ett under att någonting kan fungera över huvudtaget och utan visa sociala överenskommelser som tid och pengar hade vi aldrig fått någon ordning på pusselbitarna, visst lider några få av oss en smula av vardagens punktlighet men utan tid hade inget bringat ordning ibland kaosmakterna. Man bör visa vördnad inför ett så snillrikt system som tiden och det är inte tiden som regerar livet utan det är du som sitter vid rodret och tar hjälp av den.
 
 
Under lucka 23 heter vi den sammanlagda tiden i livet, i spåret, vid kaffet, av mornar i bloggformat och av tacksamhet till system som gör det hela så mycket enklare. 
 
Ta god tid på er.
/ J