Stressade perfektionistiska värld

Världen är helt sjuk, det är galet där ute.
David Allan Coe sjöng ”The gates of hell just opened after twenty years the warden says I’m free”. Det ett rent helvete där ute alltså. Det lär fortsätta. Det är smått underbart att få beskåda.

Nyårspasset. Avhängd nåt jävulskt. Jägarna i skogen muttrade eftersläntare. Målbilden till nästa år att hänga med. Det är ett bra och realistiskt mål.

Vi körde 21,4km på 1,41 och snackade bilar och drog asgarv över bygdens smäckra gestaltning. Livet var perfekt mitt i steget. Oskar sprang och filmade live och vi gav nyårslöften och plötsligt dog mobilen. Ni som fattar, fattar det oerhört komiska. Tomt batteri, dåligt förbered dessutom av Oskar som ständigt är beredd. Där har ni elbilens framtid mina vänner. Det passet i den farten ska inte vara något problem för mig ett vanligt år.

Nyårsafton, helt galet. Vad raketer. Raketer 2020? Vad sorgligt men ändå, helvete vad vackert. Vistakulle, platsen på jorden. Det är lerigt och halt denna skitvinter. Och efter måltider och dryck är det inte jättesmidigt. Speciellt inte om man väljer bort kängor och pannlampa mot lackskor och mobiltelefon. Naturligtvis så faller man. Cigarren rätt ner i leran. Helvete alltså, den cubanska kuken ska ändå in i käften även om jordartsbakterier är värre än ett kinesiskt virus. Eller är det så? Allt ät väl relativt i den här sk moderna världen.

Träffade löparlegenden mitt på ödevägen mellan fälten. Sjukt, så mycket som vi styrketränat så vips ett virus, ingenting. Inte lätt att prata om allt, snabbt, på avstånd. Men nu förtiden Arvid, Arvid, Arvid.

Det går för långt i den här byn. Någon har hört att han är hemma, en annan har sett håret över fälten. Snabb, smal och lätt som vinden. Folk ber  mig berätta om bamsereflexvästen om kvällarna. Folk småpratar över kyldisken på Ica att han tränar med Musse bla bla bla. Hur ska det här sluta? Han har sprungit EN finnkamp. Allt är precis i början men den här bygden är så svältfödd på hjältar att det är helt sjukt. Idrottsföreningen satsar vartenda öre på en ukrainsk kryptovaluta och sen bryter sig nån jävel in och snor gräsklipparen. Så nu har vi ingenting. Men som någon sa, vi har Arvid Öhrn.  Kaxholmens Zlatan. Men ingen staty på Ica än. Det är för tidigt.

Min enda egentliga åsikt i det här är att statyn görs i trä, förslagsvis i Ek. Att den placeras på hembygdsmuseet inte Ica. Att den inte underhålls utan får tyna bort likt en Örnemark trofé. Det måste lämnas plats.

Jag funderar kring vem som var Zlatan innan den här hysterin. Någon sa Janne Johansson men vad hör man om honom nuförtiden? Flyttade inte han till andra sidan sjön? Jag har iallafall inte hittat någon staty, och det är för dåligt. Någon får ta tag i det där, det kan ju inte va meningen att det bara är Guz som gör någon form av arbete här.

Ska ringa Bengt Sterner men han har väl fullt upp. Ingen tjäle så överlever parasiterna på fälten. Då kan man väl tro att det ska uppfinnas nåt. Lysa i den där verkstan hela nätterna.

Uppskatta humorn mina vänner. Det ska bli bättre framöver.

Dagens låt, lyssna, läs, begrunda, njut.