Träna får man

Som ni många vet, covid-19 ställer in typ allt. Förutom träning. Det går jättebra att träna! Jag undviker gym, men utöver det rullar det på som vanligt. Lite extra styrka hemma på golvet eller på utegym funkar utmärkt. Och det funkar utmärkt att springa, speciellt i små grupper. Vi har sällan någon närkontakt och ingen som känner sig sjuk springer ändå. Däremot har i stort sett varenda tävling ställts in hittills i år, vilket gör det lite halvsegt att träna så mycket när man inte har något att se fram emot. Men det är egentligen världsliga problem i jämförelse givetvis.

Vi har kört två träningstävlingar senaste månaden. Bara lokala tillställningar där det dyker upp samma gäng som jag tränar med på daglig basis i stort sett. Åtminstone ett pass per vecka springer  vi tillsammans. Igår körde vi 5 kilometer runt en liten sjö strax utanför Göteborg. Platt, snabb, kontrollmätt bana som dagen till ära dessutom var helt vindstilla och bjöd på bra motstånd att mäta sina krafter med. Visst hade man önskat en nummerlapp på bröstet och ett officiellt resultat, men man kan inte få allt ett sånt här år. Lite trist måste jag erkänna, speciellt när man känner sig i grym form.
Klockan stannade på 14:34. Bara 7 sekunder ifrån mitt PB på 5000m bana, med riktigt fina ben under hela loppet. Det finns verkligen hopp för den här säsongen om vi får möjlighet att börja tävla senare i år. Det är det som håller motivationen uppe just nu.

Jag har det inte svart på vitt, men jag tror Göteborg är Sveriges bästa löparstad just nu. I samma lopp som jag sprang var det 11st före mig i mål, på tider mellan 14:05 och 14:26. Totalt var vi 15 herrar under 15 minuter. Det är ruggig nivå. Då måste jag också passa på att skryta lite över Hälle som klubb, som förmodligen  är Sveriges just nu bästa löparklubb. Vi har alltså 8 herrar topp 25 på den inofficiella statistiklistan på 5km för 2020. Det är galet. Ytterligare 7st på den listan är bosatta i Göteborg och jag tränar med de flesta nån gång varje vecka. Den psykologiska effekten av att träna med andra på hög nivå är slående, man blir som man umgås och man sätter upp ribban ett pinnhål för varje vecka som går känns det som. Vill man vara med bland de bästa räcker det inte med 14:34 på fem kilometer, man måste pusha gränserna ännu mer. Det är en miljö som är väldigt inspirerande tycker jag.

Om några veckor hoppas jag det blir fritt fram att tävla. Det borde gå att lösa även i en pandemi. När samhället rullar på i stort sett som vanligt borde även friidrotten kunna göra det. En idrott som går att reglera väldigt enkelt. Ta bara gårdagen som exempel – lokala arrangemang, småskaliga tävlingar med få deltagare och gott om utrymme mellan de olika heaten. Ingen publik, knappt några funktionärer, det delades inte heller ut några segerkyssar under prisceremonin, eftersom det inte behövs. Om vi får springa med nummerlapp på bröstet om några veckor hoppas jag på att den där drömmen om att springa en mil under 30 minuter går i uppfyllelse. Då kvittar det nästan hur resten av säsongen gestaltar sig.

Ta han om er friends.
/ örnen

Jag och Philström. JVM-medaljör i orientering. Nu lär jag honom allt om fågelvägen

Den inofficiella listan på 5km 2020. Bra nivå. Tack till lorenzo nesi som håller koll.