Evighetsperspektiv.

Första Söndagen i Mars 2007 vaknade ja upp i ett radhus område i Gränna. Slagen av nattens konsekvenser. Hittade tv’n i vardagsrummet och blev slagen av hordens elektriska frenesi över startgärdet. Svor den dagen att aldrig mer se en Vasaloppstart på tv.

Evighetsperspektiv skapar lugn. En bredare horisont. Timing blir inte lika viktigt. Man utför en symbolisk handling. Man tar dåtid till nutid och vidare. Som Arvo säger ”Så länge man kan hålla i stavarna”. Så rättar man in sig i ledet. Soldaterna är redo. Någon ska bli kung. Vi andra följer efter. För hälsans skull.

Pannben pratar många om. Att det krävs. Det man menar är väl pannlob. Det är själva centrat för ditt resonerande, ditt förutseende, din förmåga till problemlösande samt den allmänna känslokontrollen du besitter. Receptet för ett lyckat Vasalopp sitter i pannloben. Träna den.

Det är kamp vi vill ha. Man vill mätta styrkor. Dra svärdet. Känna atmosfären. Gick i duell med Dolla. Han spelade sina kort offensivt. Jag mötte liemannen vid krönet. Han närvarade sen hela vägen till Mora. High five Dolla! Imponerande.

Jag är jättenöjd. 737a är bara en siffra. En placering i raden.

Konsekvenserna svider. Ont i handlederna, ont i händerna. Kroppen behöver omvårdnad.

Skidorna gick bra. TB är en hjälte. Källarn är bäst. Jag är mer än tacksam.

Nästa år, blåbärssoppa eller race, vi får se. Ett år är bara en sjömil mot horisonten.

När man är i Dollas våld blir man oftast sliten dagen efter. Och man gör gärna om det igen, och igen. Man lär aldrig lära sig.

Jocke kan det här med ”All in”. Den enda ja känner som tar en Gel efter målgång?

Tror faktiskt att Stian gjorde rätt. Det är inte lätt att gå om på det upploppet.

Vi hörs.