Ordet för 2010-2020

”Livet är en resa, stå aldrig still”

/ Klok okänd och säkerligen ökänd person

Man får tuffa till sig. Nu är man tillbaka i slagregnet. Lampsken och plusgrader. Det är snö i Hallby men man orkar inte dit. Det var vit i Orsa, man längtar tillbaka dit. Handlat julklappar, inte min grej. Ser mig som hyfsat bra på att köpa presenter men julhysterien, det kommersiella, jag skakar på huvudet och tänker på ledig tid, bok, kamin och långa intervaller. Det är jul. Det är gott. Vi får alla hoppas att dom som köpt nåt till någon som egentligen inte behöver det, eller till sig själv fast man inte kommer utnyttja det inte gör samma sak nästa år. Att vi går mot förbättring. Julhandeln borde krympa med två procent varje år. Kan man tänka sig att 50% av fjolårsrekordet är en rimlig nivå? Ibland funderar jag faktiskt på om jag är negativ?

Borde ha som nyårslöfte att tagga ner, raljera mindre och lyssna på människor. Nicka och känna in. Just det där sista kommer förhoppningsvis aldrig hända. Diskussioner är det bästa ja vet. På vilken sida du står spelar ingen roll det är vilken betydelse slutresultatet blir som är det långsiktiga. Men framåt med gehör, 2020 blir intensivt.

Ska jogga med min son imorgon. 2,5km. Han frågade i telefon idag om vi kunde gå lite, definitivt inte sa ja. Det är dags att syna livet nu. Man sänker inte ribban på förhand, man går ut och ser hur man lyckas få ihop det. Har sagt att idrott inte är något prioriterat att sysselsätta sig med men att bygga in sunda rutiner och vanor är lyckosamt. Visdom är det ultimata målet.

Min mor tyckte det var bedrövligt att ja enbart köpt en julklapp till honom, ett underställ. Det är dags att syna livet som sagt. Ett underställ är bra att ha. Bortskämda barn finns det gott om. Bra vanor och sunda värderingar kommer inte gratis.

Holaveden ångar på, vi kör, fortsätter, Orsa gjorde gott. Vi kommer börja uppdatera vårat Instagram konto. Nu kan ni bläddra förbi våra bilder när ni bläddrar förbi andras bilder. Helt på ytan. Mitt gamla jag skulle skallat huvudet rätt in i närmsta dörrkarm men nej, den bilden får ni inte se. Jag lutar mig tillbaka och ser åt vart vi hamnar. Men konstaterar att postmodernismen är runtomkring oss, överallt. Vi dränks.
Det typiska med postmodernismen är det här med upplevelsen. Vi ska posta våra upplevelser och allt ska hypas på Amerikanskt invidualistiskt manér. Kul, fantastiskt, lätt. En skenbild av ett händelseförlopp. Nu går vi mot ett nytt decennium och konstaterar att upplevelsen var det förra decenniets hype. Vilket väl var en motreaktion mot grejerna, kommersen. Man vill inte ge bort en sak, man vill ge bort en upplevelse. Vad blir nästa decenniums grej? Ord? Hype?

Vad är inte postmodernism? Vad var modernitetens slagord? Som ja ser det så kommer plikten stenhårt 2020-2030. Det är vår plikt att göra det absolut bästa möjliga. Det är vår plikt att uppfostra våra barn. Vi har en skyldighet mot naturen, planeten medmänniskorna, nationen. Vi söker kunskap. Vi letar efter visdom. Vi kommer totalt att hata påprackad reklam, kundundersökningar och oärliga influensers på instagram. Uppsåt blir på modet igen. Etiken kommer lära oss framtidens moral. Om du är smal, snärt och snabb så kommer du inte stå med en digital mikrofon och skrika ut rabattkoder till skor som du själv inte tänker springa i. Vi lär oss skilja på någon som rekommenderar något för att något är bra från någon som tar betalt för att säga att något är bra. En influenser på Instagram är inget annat än en hora, sen bör vi respektera horor. Dom är betydligt mer ärliga än vad du är.

Varför går man aldrig och lägger sig när man borde? Fem poäng till den som ser vem huvudpersonen i filmen är. Vi hörs av.