Ett helt vanligt torsdagsinlägg.

Stafett i Norge. Överlägsen vinst. 28 sekunder ifrån inofficiellt banrekord för ett rent klubblag. Med andra ord får vi åka tillbaka nästa år igen. Fick lite pengar, tror jag. Inte så det räcker till en hyra men nästan. Långpass i söndags, det var längsta passet sedan skadan 6e juli. Kändes mycket bra. Lite stelt i måndags men öndå 10km och sen i tisdags kom ett bakslag. Låret stramade till ordentligt igen, precis vid själva skadan. Man kan väl jämföra det med att dra av en sårskorpa. Muskeln har växt ihop men ni vet hur det är, man vill alltid sitta och pilla på den där skorpan och då gör det ont igen. Lär bli en ärrbildning som en hård sjukgymnast får massera bort. Hann ändå med att springa lite intervaller i 3 minuterstempo innan det började smärta. Sprang bakom Musse bland annat som ser ut att vara i sub 29 form inför finnkampen. Glöm inte kolla, Sverige har ruskigt bra lag.

Tillbaks på cykeln igår för att avlasta benet. Drygt 70 kilometer, ibland hårt men ofta lättare arbetspuls. Kom ikapp Tobias Westman som var ute på rullskidsintervaller. Formen var BEDRÖVLIG hävdade han… Kul att cykla men nu vill jag börja springa på riktigt igen. Hårt och snabbt!

Jönköping i helgen. Räknar med att köra ett fyratimmars på antingen MTB eller CX, vem ska med? Eller ska man plocka fram rullskidorna kanske..

Gjerdalen hävdade också att formen var bedrövlig, men det tvivlar jag på. Allting är ju relativt som sagt.

/ örnen