Skärselden vid Hallbystugan

Före Rallarloppet blev Palle, Marcus Öhrn och jag haffade av en reporter på JP som ville kolla läget inför loppet. Jag fick frågan men Palle sa det bäst. ”Det blir en skärseld.” Och det blev det. Fem plusgrader och brun snö, men jäklar vad bra gjort av arrangörerna ändå trots väderläget. Det blev ett rejält prov där varje meter blev tyngre och tyngre. Faktiskt tyngre än Vasaloppet 2015, känt som det tysta loppet.

Det kunde slutat redan under första varvet när jag var aningens ofokuserad och klev in på en stackars åkares skidor och drog med mig så mycket som fanns pladask ner i backen. Lyckosamt nog exakt på det ställe där toppfarten nåddes på hela banan. Lyckosamt var också att varken hans eller min utrustning tog skada. Jag bad om ursäkt så klart men fick ingen riktig respons. Efter den lilla incidenten var man varm i kläderna och första varvet blev en riktig chock efter att i stort sett inte gjort ett skit under februari på grund av ett segdraget hostande.

Mitt enda riktiga trumfkort i skidåkningen är när det går uppför och alla ni som åkt på Hallby känner ju till stigningen från Pumphuset och upp mot stugan. Där tackade jag IKHP-vännerna David Jönsson och Emil Östlin för sällskapet på mitten av loppet. Stakstarka herrar, därav av min ofinhet att sätta in rejäla ryck i stigningarna. Nackdelen var att jag fick åka själv andra halvan av loppet men det fick gå.

Klister, vatten, is, lera och barr. Det tar emot ibland men man gör ju detta frivilligt. Och när det är så här så undrar jag om jag inte gillar det som mest. När det är svårt redan från början vaknar den inre demonen, och man blir sin egen värsta motståndare. Hur mycket är jag beredd att offra av min kropp? Sådana frågeställningar väcker lusten i mig. Kärnan i konditionsidrotten.

Vid sista krönet var det som att det svartnade för ögonen, ett flimrande framför ögongloben. I periferin såg och hörde jag PeterNilsson och Viggo stå och vråla. (Viggo åkte Kortrallarn och tog en pallplats för övrigt och såg fin ut i åkningen. PeterNilsson fick tyvärr kliva av efter sju varv till följd av ryggproblem, ett klokt beslut men oroväckande inför Vasaloppet. Holaveden ber varje dag nu). Fy satan vad sliten jag var den sista kilometern. Det blev 14:e plats totalt. Palle krigade till sig en 6:e plats men gick och duschade under prisutdelningen så jag fick ta mitt ansvar och hämta pris. Dock oklart var det var. Det låg en kniv där, men det har han ju redan vunnit i år. Han får utveckla helt enkelt.

STORT TACK till min svåger Eric Svensson som ställde upp och langade hela loppet samt bar alla mina grejer efteråt och till råga på allt gick och köpte hamburgare efter loppet. Det är service det! Världsklass i min värld.

Samtliga bilder tagna från Hallby och Rallarloppens facebooksidor. Att bilder från lopp kommer ut så snabbt är ovanligt men grymt tillfredställande. Cred!

/RD