Då var premiären till ända. 10km Skejt i Hallbyterrängen. Hjärt boogie woogie. Armar och ben for åt alla möjliga håll. Kanske inte så vackert men det var av kärlek.Skejt är halva grejen som vi säger. Norrlandskallt. Smärtgräns. Pjäxor från 2005. Elljuslopp som sig bör. Holaveden etta och tvåa. Roligt. Vi vann knivar.

Vi tävlar vidare, Oskar kör Anebyloppet på Lördag och själv kör ja Nässjö på Söndag. Blir vallning hos TB såklart. Skidåkarlivet.

Fint på Hallby nu. Bra vintrar vi har nuförtiden, det var det aldrig när man var liten.

Ett moment ikväll. På väg hem från träningen spelade stereon Lundells Vi som är kvar. Det munspelet till dom lätta snöflingorna i strålkastarljuset. En plötslig stund på jorden. Helt oväntat. Telefonen blandar från tusentalslåtar.

Förutom skejtpuls och små stunder på landsvägen så är livet lite som vanligt tycker ja. Skulle backa ut från en polare häromkvällen. Kollar lite slarvigt efter räcket på vänstersidan och hör när högerbakhjul bryter snövallen och bilen kanar ner i slänten mot det gamla igenfyllda dammfästet. Känslan att nu välter ja kom över mig men som tur var så var det bara en känsla. Klev ur bilen tittade upp i himlen och skakade på huvudet. Löparlegenden fick bogsera upp mig.

Nej ny dag nya möjligheter, blodpudding. Youtube med grabben. Kärlek.

Hallbyloppet 2019