Det är mörkt, tyst och stilla. Det är ljust men ändå mörkt, det är tyst, inget liv. Ingen ute, inga bilar cyklister eller joggare. Hunden nosar i diket och sätter sig för att kissa. Det är nästan helt tyst förutom vinden, molnen rör sig tydligt. Dom färdas, på väg någonstans. Häromnatten när vi passerade här med bilen så rörde sig något i diket och sen sprang det vildsvin över vägen ner på det nygödslade gärdet. Stora  mörka mellan fem och tio stycken lufsade bort och in i mörkret. Han vars ladugård inte sett en hammare på ett decennium, ska han åka på vildsvins skador också? Som ett mörker, man får jaga dom hårt i det öppna och mata dom i skogsmarker. Man får gå upp tidigt. Jävlar.

En övergiven bil på wätterleden. En man saknad, en man död. En tragedi. Man slår sig fram här i livet, den ena vägen leder dit och någon annan någon annanstans. Reglerna är tvetydiga från början. Många gånger har man passerat den knuten med rullskidorna. Mörker.

En bekants barn är misstänkt för att vara skyldig till en hemlös mans död. Det är jävligt. Den sämsta sidan. Har tänkt en del på det där, kan inte hjälpa det. Sorg. Tragedi. Mörker.

Världen  är i ljus och mörker omvartannat, det är bara så det är. Att låtsas att världens mörker inte existerar är ingen bra idé. Det är ett väldans jobb att snurra runt på den här planeten. Man får gå upp tidigt. Odla ljus och styrka.

Det kan inte vara en tillfällighet att Jesus födelse kom i den mörkade tiden på året. Vad man än tror sig så självsäkert veta om den saken så bör man agera som om han existerar. Herren.

Vi klarade ytterligare en November inbäddade i mörker, nu blir det ljusare. Snön finns där ute, preparerad det är bara att börja harva runt runt. Man bör gå upp tidigt som sagt.

Fick till en dans till Sven Zetterbergs I need me somebody i tappning av Elin Sigvardsson. Det var ljus och parfym. Man får låta tiden vara på ens sida. Ljuset gnistrar bakom leenden. Man får allt ta och äta en lussebulle. Låt det smaka.