Har skrivit texterna om och om igen i huvudet. Har sysslat med fokus hela helgen. Aktivera barnen, minska skärmtiden, gå ut i skogen, ta med fika, samtala, åka pulka på det millimetertunna lagret. När vi slutligen gick hem insåg jag att det var för mig själv.

Vår tid äter upp mig inifrån. Mail, leveranstider, offerter, snabba ryck, deadline, expresstillägg. Varenda eviga människa måste leva på sekunden fel. Det måste vara bråttom hela förbannade tiden. Och så dessa val. Gå in på ICA för att försöka köpa vanlig mat. Sallad: 300 alternativ. Bröd: 200 olika surdegar och 520 laktosfria glutenbröd. ÄGG. Skulle köpa ägg. Kan alla ägg nånsin gå åt på rätt sätt? Det vill säga att de hamnar i någons mage? Det finns oändliga ”möjligheter”. I mitt huvud blir det kval. Jag inser att jag inte vill påverkas men inser på samma gång att jag påverkas mer än alla andra. Black Friday och White Monday. Allt jag ville ha var en vanlig jävla lördag. Och det fick jag. Evigt tacksam.

Älskade barn. De har bara det enkla i huvudet. Lever för stunden. Vill äta godis hela tiden och har fantasi. Tänker inte på konsekvenser. Testar och upptäcker, skrattar och gråter om vartannat. Är inte långsinta och glömmer – eller bryr sig inte – att man var osams för två sekunder sedan.

Man lider lite inombords att de ofrånkomligen växer upp och börjar bygga murar ju äldre de blir.

Mötte söndagsmorgonen med Alex Ladestam på elljusspåret. Kravlöst stegrande löpning i en vidunderlig soluppgång och minusgrader. Dammade på lite på sista varvet och insåg att det är det här jag behöver varje dag. Inte två gånger i månaden. Måste planera bättre. Det kanske är lösningen på alltihop.

Vi ses!

/RD