En gång för längesen sprang jag och Johan Palmér ÖIS-loppet ihop för första gången. Jag tror knappt vi kände varandra, men två veckor tidigare hade jag bjudit på en chokladbit efter 8 kilometer under lidingöloppet och mindre saker har man ju skaffat vänner genom. Snickers tror jag det var. Det är nästan alltid snickers. Det var en tid innan Tranan och Olssons skor det.  En tid innan vi visste att duschdraperierna på gården var så himla tunna. En tid innan Robban kom in i bilden eftersom han bara sparkade boll. Det var en tid som på många sätt var mycket bättre men samtidigt väldigt dålig. Märkligt vad tiden går fort. Imorgon springer vi tillsammans igen för 7e gången om jag räknat rätt. Jag har sprungit alla gånger och till och med fått stå på pallen ett par. Högst upp hamnade jag en gång, det var den där första gången när jag sprang med Johan Palmér.

Fick frågan häromdagen hur jag känner Peternilsson. Kliade mig lite i huvudet och tänkte efter, svårt att sätta fingret på sånt där ibland. Hur känner jag honom.. hmm

Jag känner honom som en man med ett stort hjärta och ett otroligt driv. Utan honom hade inte ÖIS varit vad det är idag. Styrkepassen, skidåkning, löpning, jag har träffat honom överallt sen 2012 men hur jag lärde känna honom var genom ÖIS-loppet. En modern klassiker!

Starten går kl 11:00.

Med vänlig hälsning, Örn