Tänk om man kan få till åtminstone ett personbästa den här himla skitsäsongen. Då hade det känts som att man tar ett steg åt rätt håll när allt annat går åt precis det motsatta. När löpningen går bra, då går även jag bra som människa. Simple as that. Jag är för tillfället för dålig för att sätta nåt personbästa, men på en distans jag aldrig tävlat på förr är det ju omöjligt att inte klara av det. 25 varv på råslätts nylagda tartan fick bli lördagsunderhållningen. Debut. Lite nervös men jag tog det med en klackspark precis som allt annat jag tar mig för. Har jag gjort nåt seriöst här i livet? Förmodligen inte. Det blev ett perfekt lopp där jag öppnade lugnt, kände efter hur benen reagerade och sen höll jag ihop det utan att egentligen förta mig helt och hållet. Hade jag bonkat stenhårt en veckan innan Lidingö är det inte säkert jag hade tagit mig till grönsta över huvud taget, så den risken var jag inte villig att ta. 16:19 på första halvan. Kontrollerat. Försökte öka något mot slutet och hade sparat så det räckte precis. 16 blankt på andra halvan. Nu har jag ett DM-silver och ett DM-brons i min samling. Hade varit kul med ett guld innan den så kallade löparkarriären är över. Växjö-Omar gjorde ett fantastiskt lopp, öppnade med 3:20 första kilometern och landade på 30:17 i mål. Bäst i Småland 2018.

Ett PB denna skitsäsong blev det. Även om det var på en debutdistans. Nu känns det faktiskt bra igen, eller helt okej åtminstone. På fredag åker vi upp till Stockholm, hela bloggkollektivet. Palle, 27 kör. Vi andra får vila upp oss. Jag vet att det blir en helg att minnas, det var längesen vi gjorde något tillsammans. Robbans bröllop senast och alla som var med där och stängde dansgolvet vet ju hur minnesvärt det blev. I veckan ska jag hitta en startplats och ragga in mig i första startled. Ses vi där?

/örnen

I efterdyningar av stormen Knud gjorde jag debut. Jättenya skor och jättekorta shorts. Beckham-frilla anno 2003. Nytt PB väntas på lördag, jag lovar. Då blir inte denna säsongen så dålig trots allt.