Tillsammans

Vad tomt det blev. Veckorna går extremt långsamt utan dig. Måndag fredag blev en kedja kring min fot, sen kommer helgen och man kan tänka på annat. Kvällarna är värst. Att somna ensam är ingen lätt match, men tillslut går det. Jag räknar ner till semester, då ska jag inte sova ensam en enda natt. Längtar efter en trång husvagn med partypatrullen eller en fjällstuga med holaveden. Att ha folk omkring sig är verkligen min melodi. Lyssna på sorlet. Berättelserna. Ljuget.

Landsjön runt har analyserats och utvärderats över en köttbit och två lagunitas. Den spontana känslan är att det var ett bra arrangemang, kanske det bästa någonsin sett till upplägget och genomförandet. Idéer inför nästa år finns det gott om, vad som går att genomföra är oklart. Vad som kommer att genomföras är ännu mer oklart, men en sak vet vi och det är att sista söndagen i april går starten för landsjön runt precis som vanligt. Välkomna!

Åker till huvudstaden i eftermiddag. Tanken var att springa SM-milen. Målsättningen var 31:30 och att förbättra min 13e från förra året. Min vad gick sönder någon gång förra veckan. Kanske var det efter den tredje timmen på dansgolvet under Robban och Camillas bröllop som den klappade ihop. Det konstiga är att jag inte ens är lite besviken, jag är bara helt neutral. Motivationen just nu är på botten, men nu låter jag det vara så ett tag tills det känns bättre. Försöka träna hårt när man inte har lust är lönlöst, jag tror väldigt mycket på att man måste hitta glädje och harmoni i träningen för att det verkligen ska ge resultat. Att bara tugga på helt planlöst funkar inte för mig. Snart är jag igång igen. Då blir det åka av!

Ytterligare en bild från i lördags. Tillsammans i en bil som så många gånger förr, och alltid är vi påväg någonstans.

Aö