Somliga säger att tiden läker alla sår. Och visst har man hört att tiden går fort när man har roligt. Denna helgen gick rasande fort, och jag hade verkligen jätteroligt. Kanske det roligaste jag haft. Så det kanske stämmer det där med att tiden går fortare då. Min plan är att ha roligt, för då kanske tiden läker alla sår fortare. Eller så skjuter man bara upp en känsla som man inte vill ska infinna sig. Tomhet. Saknad. Ensamhet. Viktigt att fylla såren med bra läkemedel.

Vilken helg vi hade. Jag kommer aldrig glömma den. Vi skrattade mycket med Robban. Vi skrattade också väldigt mycket åt Robban. Han är rolig. Kontrasternas helg. Det började med att Eksjö stadslopp bara revs av i farten. 32:25 nånting. Ganska bra med tanke på mitt knä som strulat i två månader samt det där rostiga svärdet som hugger och vrider sig i bröstet. 35s från PB, klart man är nöjd. Klipp till Peternilssons halvtaskiga skådespel och sen var festen igång. Jag somnade vid grillen, sen gick jag och la mig med Robin Werner. Resten av helgen censurerar vi tills Robban väljer att återge sina egna minnesbilder.

Åker till Berlin imon. Tänk att alltid va på väg. Gäller att lappa ihop såren med bra läkemedel. Mitt favoritband. Mina favoritkompisar. Kanske nåt löppass i en vacker park. En döner på kvällskvisten. Om inte såret läker kanske det börjar koagulera i alla fall. Huvudsaken är att tiden går fortare där nere än hemma i lägenheten.