Att inte få nog

Jag fick verkligen inte nog i fredags. Trots att Oskar visade runt mig och Robban i över 90 minuter på småstigar satt jag och letade efter löptävlingar på mobilen medan vi fyllde på efteråt med varsin hamburgare. Göteborg får de bli sa jag innan vi skiljdes åt och önskade varandra trevlig helg. Upp i ottan, köpte kaffe och en påse bilar sen styrde jag svarta faran mot Sävedalen. Micke ekvall och Anders Grahl tog ansvar för övre halvan av pallen, själv sprang jag in på helt ok 33:39 och fick nöja mig med en femteplats. Kändes kontrollerat hela vägen, men det fanns ingen riktigt toppfart som jag hade hoppats på. Ungefär som att växla upp till sexans växel lite för tidigt. Man kan behålla farten men på grund av för lågt varvtal går det liksom inte göra någon fartökning eller tempoväxling. Man får nöja sig med att behålla en och samma fart. Det var inga problem att hålla farten och i mål kände jag mig rätt pigg, så det får man väl verkligen ta med sig som något positivt.

Göteborgsvistelsen höll i sig över natten och 07:00 ringde klockan för uppstigning och det var dags att bjudas på ett mustigt långpass runt Skatås med Anders samt Tibros stolthet Calle Lannemyr. Två timmar i regn men trots det var Skatås magiskt precis som tidigare när jag sprungit där. Det är där man ska träna om man vill bli en riktigt bra löpare. Anders har sprungit över 700 varv på grusåttan och han börjar närma sig milen på under 30 minuter, så det finns fakta bakom det jag säger. Varje helg borde spenderas i Skatås från och med nu.

På lördag springer jag terräng-SM i Stockholm. Det får gå som det gå. Kanske går det bra och då blir hemresan lite roligare. Målsättning är att bli ordentligt trött, då blir man ju inte besviken för det brukar man ju lyckas med åtminstone.

/aö