Nobelpriset i fysik var även iår en häpnadsväckande upplevelse. Det mest uppseendeväckande var att man jublade i tv studion när priset till kännagavs. Det var lätt att tro att ”rätt” lag vann och att experterna var opartiska men det handlade nog mest om att vinnaren var något som dom kunde prata om. Det är inte alltid så lätt i fysikernas värld. Förra året gick priset till upptäckter av topologiska fasövergångar och SVTs expert satt högröd i ansikten men hade stake nog att säga att han inte begrep något av det här medans vetenskapsakademin tog till två bröd och knagig engelska och alla bara satt helt förvirrade och man fick gå över till att priset i kemi skulle offentliggöras dagen därpå.

Iår gick priset till ett enastående arbete, till männen bakom ett jätteliktprojekt som beståd av tusentalsforskare, gigantiska anläggningar och mer offentliga pengar än du kan tänka dig. Man har byggt dom mest känsliga instrument som någonsin byggts av människan. Man har noterat gravitationsvågor. Krusningar i rumstiden, alltså expansion och ihopdragning av rumstiden. Det finns massor av gravitationsvågor i världen men dom man uppmätt är 1,3 miljarder år gamla och uppståd efter att två svarta hål börjat uppvakta varandra, dansat tätt intill varandra och tillslut fattat beslutet att uppgå till en enhet och just då alstrades det ut mer energi än universums alla stjärnor tillsammans.

Det var den 14 september 2015 som den aktuella gravitationsvågen passerade jorden. Instrumentet fick till en början in 35 svängningar i sekunden som strax var 250 och allt var väl över på sådär 0,2 sekunder men med en skillnad mellan noteringarna av 0,7 sekunder(så man kunde uppfatta hur den rörde sig). Jag låter osäkerhetens finger lysa över det där då det är lite knepigt att få fram uppgifterna för en lekman med en iPad.

Det stora och mest aktuella för oss vanligt folk, verklighetens människor är bedriften hur man lyckades sortera i allt brus. Hur man lyckades hitta det man letade efter bland alla fenomen som studsar omkring oss hela tiden. Med hårt och målinriktat arbete så är det fullt möjligt att skapa ett flöde av intressanta och bildande fenomen som inte associeras med gamla testamentets eklöv. Det är svårt att hitta det man letar efter. 

Det var Einstein som behövde gravitationsvågorna för att få ihop sina ekvationer. Han trodde dom fanns, men han var klok nog att tveka då saker som man behöver har en tendens att dyka upp och i vissa fall är dom inget annat än bedrägelser. Men tillslut efter femtio år av mänskligt samarbete så vet vi. Människan slår sig för bröstet och tycker hon är fantastiskt. Att det blev häpnadsväckande även iår har att göra med att när mannen bakom hela projektet skulle frågas ut av journalisterna så hackade telefonlinjen så till den grad att ingen förståd någonting även detta år. Vi kan mäta 1,3 miljarder år gamla energifält men vi kan inte få en telefonlänk över Atlanten att fungera eller veta med någon större säkerhet vad det blir för väder imorgon eller hur vi ska bota den canser som imorgon drabbar oss. Men om vi anstränger tusentals hjärnor i femtio år så kan vi hitta ett energifält, som det finns gott om och som vi redan om några år kommer hitta flera i veckan utav.

Fysik är ingen magi men det är musik. Tom Petty har inte lämnat oss men är död. Men allt han var lever kvar någonstans i universum och vi kan uppleva hans magi i många år framöver.