De senaste dagarna har gått i ett. Det blir så när man är på semester och bor ett helt kollektiv i en stuga på Öland. Återigen blev klockan väldigt mycket och jag glömde bort att knåpa ihop ett inlägg, men vem vill ha en som sitter med mobilen i händerna när det vankas sällskapsspel. Dessutom har jag bara en fungerande arm för tillfället så det tar lite tid att knåpa ihop en text som återberättar senaste dagarnas händelser på ett effektivt sätt. Bilder säger ju som ni vet mer än tusen ord så jag slänger in några sådana och hoppas att ni fattar läget.
Det har gått fyra dagar sen kraschen. Det börjar krypa i kroppen av att sitta still och bitterheten börjar komma med jämnare intervaller. Jag förstår inte hur Palle klarade 3 månader, men man hittar väl ett sätt som funkar. Cykeln fick stanna hemma på fastlandet. Löparskorna är på men tempot är långsamt, knappt styrfart ibland. Det känns att nyckelbenet fortfarande är av så jag får nog låta beachvolleyn ligga still hela veckan. Vilken himla tajming att bryta ett nyckelben just denna veckan va..
Nytt försök nästa år.
2017-07-18 at 10:28 f m
Du liknar en blandning mellan Plura i yngre år och Björn Gustafsson i Emil i Lönneberga.