Jag gick ner i källaren, vred om nyckeln till den blåa dörren, där stod dom som om inget hänt, men en lätt dammig yta på displayen vittnade om att mycket har skett. Jag strök ett sträck med fingret, tog tag i repen, datorn vaknade. Det var kämpigt att träna upp sig till Marcialonga, ena dagen dog datorn, batterietorsk, en annan sen kväll brast ena repet och ödelade ambitionsprojektet i tjugofyra timmar. Vi bytte dom där men kanske blev dom aningen långa för personbästas skull. Jag vet inte men ja bryr mig.  Bytte om och ställde mig på plattan sen låg jag som en disktrasa över källarmattan. Det var igår och det var ingen vacker syn.

Det har varit för mycket heja heja. Bra. Gott. High five. Grattis.

Saknar kittlet, nerverna, hungern, den praktiska dårskapen.

Dom närmsta veckorna är viktiga nu. Förivrar jag mig nu så blir det bäcksvart. Då rider liemannen på sin vita häst. Tålamod är en dygd.

Vintern kommer över mig som ångesten till en gammal man. Minns hur ja släppte av min son, hur han vände sig om och vinkade, hur ja sen körde, körde, Eksjö, Tranemo, kväll nästan natt, fem plus och regn, åkte timmar, åt en halvtaskig korv ute i regnet vid Västra Jära. Allt var halvtaskigt men påväg mot bra.

Att aldrig ge upp imponerar. Att man måste ut på scenen igen. Tävla tävla. Pawel Nastula blev olympisk mästare i Judo 1996. Mariusz Pudzianowski blev världens starkaste man vid fem tillfällen. Solen lyser inte över gamla meriter. Man måste ut på scenen igen, när man står framför motståndet är gjort ingenting värt, bara den närmsta framtiden räknas.

Det var inte tio år sedan dom blev in på scenen för första gången,redo att erövra, det var snarare tjugo. Men skam, det går inte att ge sig.

Beskåda dramatiken, ambitionen, det råa men enkla. Malla upp dig du men när skiten når fläkten. Vi kör med den stora strålkastaren ikväll älskling, allt ljus på dig.

Kan man se det som skådespel, så är det vackert.